Long time no see! Pain in my knee!!!

Hej alla läsare, om det fortfarande finns några kvar?! Det har varit minst sagt dött här ett tag. Det finns väl flera anledningar till det, men lättja är förmodligen den största. Jag har helt enkelt inte orkat eller känt för att skriva nåt vettigt på ganska länge, och har jag inget vettigt (enligt min definition) att säga så gör jag inte det. Det är ju smidigare att bara slänga ur mig några ord på instagram. Där händer det för det mesta lite mer.

Men nu fick jag ett ryck och tänkte skriva lite. Eftersom detta är en träningsblogg så är innehållet mestadels träningsrelaterat. Och eftersom jag har haft lite strul med skador den senaste tiden har träningen blivit lidande, vilket också har lett till färre inlägg. Egentligen borde jag ha fortsatt att skriva om problemen och vad jag gör för att fixa dem. Det är ju nästan mer intressant och hjälpsamt att läsa om motgångar och hur de kan besegras. Jag har haft lite problem med skador det senaste året.

Borde kanske ha badat benen i kallvatten oftare?

Förra sommaren fick jag ont i vänster vad, sex veckor innan jag skulle springa Helsingborg maraton. Jag kom aldrig igång igen med träningen innan loppet, men lyckades ändå genomföra det utan smärta. Efter det tog jag sikte på AXA Fjällmaraton, nästan ett år längre fram. Jag smög igång träningen, styrketränade parallellt och ökade successivt. Det gick bra och jag tränade hela hösten, vintern och våren. Då fick jag problem med vänster vad igen, inte lika mycket som förra gången, men tillräckligt för att det skulle bli ett kortare uppehåll. Jag gasade igång igen och vara snart uppe på samma träningsmängd som innan. Då började vänster knä strula. Jag fick ont på in-/undersidan av knäskålen. Jag fortsatte ett tag att springa ändå, så länge det inte gjorde ont. Men det kom tillbaka oftare och försvann inte. Jag fick erkänna att jag var skadad.

Jag har funderat lite på hur jag hamnade här. Några misstänkta är

• avslutad styrketräning, som ledde till tappad muskelstyrka
• nytt underlag då snön försvann, lättare att springa fortare
• nya skor i och med bytet från dubbade
• för snabb ökning av träningsmängden efter uppehållet, både totalmängd och längd på långpass
• att jag inte lyssnade på signalerna att knäet var överbelastat, för lite vila

Flera av dessa misstänka är ju var för sig möjliga orsaker till skador, så tillsammans är de ju ett riktigt dream team. 

Nu har det gått ca fyra veckor sedan jag tog löpvilan på allvar (ca sex sen det började strula). Jag har kört en del styrkeövningar för att stabilisera knäet, stärka höft och rumpa samt stretcha låren och vaderna. Jag har kört med foam roller och kavlar musklerna med brödkavel. Även använt Linnex för att öka blodcirkulationen. Det känns bättre och jag ska försöka smyga igång med lite löpning igen. Korta lätta joggingturer som jag ökar på efterhand. Förhoppningsvis har knäet fått lite mer stabilitet så att besvären försvinner och jag kan genomföra AXA. Men det återstår att se. Jag är beredd på att inte springa om det inte känns bra. Ingen mening att riskera ett långt uppehåll bara för en tävling, när anledningen till att jag tränar är för att jag gillar att träna, inte i första hand för att springa lopp.

Några av de övningar jag kört kommer här under. Därmed inte sagt att de passar för alla skador, men för mig tror jag de har gjort susen. Mitt knä svajar utåt när jag springer så jag har försökt stärka insidan och mjuka upp utsidan.

Fortsätt läsa

Cykling i ett somrigt Jämtland

I helgen var det, precis som det har varit i flera dagar, helt underbart väder här i Östersundsområdet. Solen sken och det var varmt hela dagen. Dessutom blåste det inte särskilt mycket. Om det inte hade varit för att jag är skadad och inte ska springa hade jag antagligen gett mig ut på en löptur och njutit av det fina vädret. Istället blev det så att jag tog mig en lite längre cykeltur. Jag tänkte att en cykeltur på 2-3 timmar kanske kunde fungera som ett bra alternativ till ett långpass.

Storsjöodjuret i Badhusparken!

När jag hade ätit frukost packade tryckte jag ner några nötcreme (jordnötsvarianten) och en banan i cykeltröjan, satte en flaska med svag sportdryck i flaskhållaren och rullade iväg. Eftersom det var ganska tidigt på dagen hade det inte hunnit bli så där jobbigt varmt utan det var riktigt svalt. Målet med cykelturen var att cykla runt två av Storsjöns vikar och förhoppningsvis få en lagom lång och trivsam runda.

Första delen av turen, som gick genom Ås, bjöd på fin utsikt över Storsjön med fjällen i fjärran. Jag styrde cykeln mot Dvärsätt där jag vek av och tog mig ut på Rödön.

Solen bakom mig och en fin tur framför mig

Riktigt fin utsikt.Bron mellan Rödön och Frösön syns ungefär mitt i bild.

Jag cyklade över Rödön och därefter Frösön. Frösön bjöd på både uppförsbackar och en rejäl nedförsbacke. Från Frösön tog jag mig över Vallsundsbron för att fortsätta färden på andra sidan sjön, mot Brunflo. Precis när jag nådde slutet på bron mötte jag Helena som också var ute i det fina vädret. 

Jag fortsatte turen mot Brunflo och väl där var det dags att trampa tillbaka mot Östersund, fast på andra sidan viken. När jag kom in i lite mer tätbebyggt område var det svårt att hålla bra fart på grund av trafiken, men det gick ändå ganska bra. Jag passade på att ta en kort paus i Badhusparken för att dricka lite och klämma en nötcreme. Bananen hade jag mosat i mig längs vägen, men nötcremen hade jag sparat. När den var slut hoppade jag upp på cykeln och trampade hem. Nu hade jag bara Åsbacken kvar. På det stora hela blev det en bra tur i ett somrigt Jämtland. Syftet med passet var ju att träna, men det jag verkligen fick ut av det var en skön upplevelse som framförallt fyllde på med solsken och glädje.

 

Fortsätt läsa

På det igen!

Nu var det ett tag sedan jag skrev ett inlägg. Vad kan det bero på? Mestadels lathet kombinerat med att jag inte direkt har tränat så mycket och helt enkelt inte känt att jag haft nåt vettigt att komma med. Så kan det va. När det inte riktigt går som jag planerat, på grund av sjukdom eller liknande så blir det inte lika mycket skrivet. Fast egentligen så borde jag ju skriva om det också. Det går ju liksom inte alltid som det ska. Det kommer motgångar och problem och en stor del av att lyckas är ju att ta sig förbi dessa hinder. Många gånger är det intressantare att läsa om sånt än en massa inlägg om hur bra det går.

Jag tränade förra måndagen och fick då lite ont i nacken. Det kändes helt ok i tisdags så jag tränade igen. Jag måste ha gjort nånting knasigt då eftersom jag efter passet fick ännu mer ont i nacke och bröstrygg och kunde knappt röra mig. Sen dess har jag haft ont mer eller mindre hela tiden. De var egentligen först i helgen som det började avta så pass att jag kunde sticka ut och springa en sväng. Det var alldeles underbart höstväder så det gick inte alls sitta still.

 

Underbart väder

I dag kändes det så pass bra att jag vågade mig på att styrketräna igen. Jag hade inga problem under passet och nu efteråt känns det inte värre. Valkarna i händerna är fortfarande kvar så jag har inte vilat allt för länge. I morgon ska jag köra på igen. 

Valkar 

Även om det känns jobbigt att behöva avstå från träningen igen bara ett par veckor efter senaste uppehållet så är det viktigt att lyssna på kroppen. Ibland viskar den men den här gången skrek den. Jag kunde inte träna hur mycket jag än ville. Det var bara att vara smart och vila så mycket som möjligt. Det blev även så att jag var hemma och vabbade i torsdags och fredags, så jag gjorde inte många knop. Jag tog det som ett tillfälle att vila mig i form. Jag missade två pass men idag var jag tillbaka på gymmet och lyfte tyngre än för en vecka sedan. Nu är det bara att köra på igen.

Fortsätt läsa