Recension: Sulor från FootBalance

Inledning

Då har testperioden kommit till sitt slut och det är dags för en sammanfattning. Jag har under ca tre veckor sprungit med ett par sulor från FootBalance i mina skor. För ett antal år sedan sprang jag alltid med skornas originalsulor och det klarade jag mig bra på, men i samband med en veckas hård löpning drog jag på mig problem med en hälsenan. Då fick jag rådet av sjukgymnasten att skaffa ett par sulor formade efter mina fötter. Jag verkar nämligen lida av viss överpronation. Detta var 2008 och sedan dess har jag sprungit med dessa sulor. De är exakt formade efter mina hålfötter och de främre trampdynorna. Dessa sulor har varit min referenspunkt under testet av sulorna från FootBalance.

När jag såg att jogg.se sökte löpare för test av sulor så tog jag chansen direkt, jag var sugen på att testa några nya sulor och se hur de kändes. Mina gamla börjar faktiskt bli ganska slitna och kostnaden för att skaffa nya är ganska hög. De är dessutom relativt otympliga och jag skulle gärna vilja ha ett par som är lite smidigare. I samband med anmälan angav jag vilket typ av fotvalv jag har, vilket är normalt fotvalv. Sulorna finns i två utförande, för lågt-normalt och normalt-högt fotvalv. För att kunna få rätt sulor är det bra att veta vilken typ av fotvalv du har. Sulorna är dessutom indelade efter skostorlek, 43.5 för min del. Jag fick ett par sulor för lågt-normalt fotvalv och storleksintervallet 42-43 (tror jag, har klippt bort övre siffran).

Formning av sulorna

Innan det går att använda sulorna måste de anpassas efter fötterna och skon. Det medföljde en instruktion som var lätt att förstå och följa, inga problem alls. Först och främst skulle sulan klippas till med skons originalsula som mall. Det var lite småknepigt att göra med precision, så ett tips kan vara att ta lite i taget så att sulan inte blir för liten. Därefter skulle sulan in i ugnen och mjukas upp, 80 grader i max 5 min. Ena sulan var utrustad med en indikator som visade när sulan fått nog.

Efter uppvärmningen skulle sulorna stoppas ner i skorna och formas efter fötterna under en promenad på ca 5 min. På det stora hela var det ganska enkelt att forma sulorna.

Testet

Under testperioden har jag tyvärr inte kunnat springa så mycket som jag velat på grund av en veckas förkylning, men jag tycker ändå att jag har sprungit tillräckligt för att komma med ett utlåtande. Jag har sprungit följande pass med sulorna:

5 km - Första turen med sulorna. Sprang en kort runda på asfalt för att känna på sulorna. Första intrycket var att de inte gav tillräckligt med stöd eller dämpning. Hålfoten är inte tillräckligt hög och främre delen av sulan kändes helt platt. Det kändes påfrestande för foten.

5,4 km - Efter en veckas sjukdom kunde jag springa igen. Den här gången sprang jag i terräng, mycket rötter, stenar och lera. Sulorna kändes bättre än förra gången och det kändes stabilt. Fötterna hölls på plats i skon och gled inte runt som de kan göra när jag springer med originalsulor i terräng. Inga problem alls.

8 km - En lite längre runda på asfalt i snöblandat regn. Det var lite slaskigt och slipprigt på marken, skorna blev blöta men sulorna kändes helt ok ändå. De är mestadels av plast, så de påverkas inte så mycket av väta. Det kändes bättre än första gången, inga känningar i fötterna. Det som dock fortfarande kändes mindre bra var att de kändes väldigt tunna och platta under främre trampdynan.

8 km - En tur på blandat underlag, asfalt och grusväg i lite mer kuperad terräng än tidigare. Under den här turen hade jag inga känningar i fötterna, men det kändes fortfarande platt framtill. Dessutom började jag känna av en viss påfrestning i övre delen av vänster vad, på utsidan. Det är där det börjar kännas de gånger jag drabbats av löparknä. Vet inte om det beror på nya sulor, nya skor eller något annat. Men känslan av utebliven dämpning är ganska tydlig på hårdare underlag.

5,8 km - Löpning i terräng, viss del på asfalt, men mestadels helt obanat. Det verkar som att de gör sig bäst i terräng för min del. Mindre stötigt och mjukare underlag gör att de inte känns så platta och hårda som annars. Kändes bra.

5 km - Sista turen under testperioden. Mestadels gräs och grus i vägrenen. Det var väldigt halt så jag undvek att springa på asfalten.

Slutsats

Även om jag inte sprang så mycket som jag tänkt tror jag att jag kan komma med ett utlåtande. Det som jag tycker är bäst med sulorna är att de är lätta och smidiga. De är relativt enkla att forma efter fötterna, ligger bra i skon och ger bättre stöd än skornas originalsulor. Det som är sämst, eller mindre bra kanske, är att de för min del inte gav tillräckligt med stöd och dämpning. Dessutom tror jag att jag borde haft sulorna för normalt-högt fotvalv. Jag har kanske lite mer behov av rätt stöd och dämpning än andra, så om du är en neutral löpare med normalt-lågt fotvalv passar de säkert bra. 

Jag har inte sprungit tillräckligt långt eller ofta för att kunna uttala mig om hur det hade blivit i längden, men om jag bara ska gå på känsla så tror jag att jag hade dragit på mig någon form av skada. Nu är det dock så att jag har en tendens att dra på mig löparknä även med formgjutna sulor, så det behöver inte betyda att sulorna är dåliga. De är troligtvis mycket billigare än att köpa ett par specialtillverkade sulor. De verkar dock vara sämre för just mig än mina gamla sulor. Jag tror inte att jag kommer fortsätta använda dem under mina längre turer på hårt underlag, men förmodligen under kortare och snabbare turer samt i terrängen. 

Men, som sagt. Några tips på vägen om du vill testa sulorna. Har du ett fotvalv som är något högre än normalt kör på sulorna för normalt-högt fotvalv. Har stort behov av dämpning så bör du känna till att de är väldigt platta och tillför inte mycket dämpning. Har du redan specialsulor som korrigerar över-/underpronation så är det troligtvis bäst att du håller dig till dem. 

Fortsätt läsa

Det börjar bli jobbigt nu...

Det är riktigt skönt att slutföra ett tungt pass. Jag har under de senaste 12 veckorna kört styrketräning med kroppen som belastning tre gånger i veckan. Jag har bara missat nåt enstaka pass och bara det är jag nöjd med. I dag gick jag in i andra periodens tredje vecka, en vecka som jag har sett fram emot med viss oro. Jag har kört enligt det här upplägget tidigare men aldrig längre än till första eller andra veckan i Period 2, så jag visste inte riktigt hur det skulle gå den här gången.

Förra veckan bestod passen av som mest 6 set armhävningar och sit-ups och tre set chins och dips. Jag tyckte det var ganska jobbigt och set 5 och 6 brukade ofta vara ganska jobbiga att slutföra, men det gick oftast bra. Den här veckan börjar passen se annorlunda ut och idag var första gången någonsin som jag provade följande:

10x20 Armhävningar
10x25 Sit-ups
4x10 Chins
10x15 Dips

För mig så såg passet väldigt jobbigt ut. Jag menar, 10 set! Det är ganska många set, tycker jag i alla fall. Men, det som spelar nån roll egentligen är ju ökningen av antalet repetitioner, totalt under passet:

Armhävningar: + 20
Sit-ups: + 40
Chins: + 10
Dips: + 90

Antalet dips ökar mest, men det beror på att antalet set ökar från 3 till 10, däremot minskar repetitionerna från 20 till 15, så det är hanterbart. På det stora hela är det ingen våldsam ökning. Det var åtminstone det jag försökte intala mig själv innan jag körde igång. Dagen till ära hade jag slängt ihop en ny spellista i Spotify för att säkerställa maximal motivation, "Strength Beyond Strength". Jag startade den och körde igång. Jag blev positivt överraskad. Jag genomförde mina set utan större problem. Det besvärligaste var nog att hålla koll på hur många set jag gjort. För mig var det lättast att räkna varv, 10 totalt varav 4 med chins. Jag valde att göra chins de första 4 varven, men strängt taget kan de göras t ex vartannat varv för att få lite extra vila. Mina sista chins var inte de mest strikta jag gjort, men jag sprattlade inte så mycket.

Förresten, här är spellistan:


Jag föreslår att ni letar upp den och prenumererar på den och kör igång den när ni ska träna. Garanterat grymma resultat nästan direkt, jag lovar... typ*.

Snygga shorts, har ett par själv!

Förresten, jag känner mig så nöjd nu så jag kan nästan lova att jag kör det sista på passet på Tylösand under julen, om jag klarar mig så långt. Om jag känner mig riktigt nöjd åker shortsen på! Do you dare me?









*Gäller endast i kombination med väldigt mycket hård träning och helt perfekt kost under lång tid. 

Fortsätt läsa

Snart måndag, äntligen!

Då är helgen snart slut och i morgon är det måndag igen. Skönt att påbörja en ny träningsvecka med stegring i träningen. Helgen har varit ganska lugn, lite cykelmek och lite kettlebellträning igår, och idag har jag krattat löv och sprungit. Löpningen gjorde jag direkt efter att jag klev upp i morse, en liten sväng på 5 km innan frukost. Ganska trevlig start på dagen. Ytterligare ett tillfälle att prova sulorna inför den kommande recensionen. Det intryck jag fick vid första turen hänger fortfarande kvar. De känns helt enkelt inte tillräckligt uppbyggda för mina fötter. Antagligen har jag lite för höga fotvalv för just den typen av sula (lågt till normalt fotvalv) och sen är jag van vid mina andra sulor som är exakt formade efter mina fötter. Sulorna jag har fått prova nu är helt platta framtill vilket inte känns så bekvämt. Om det ger några problem i långa loppet vet jag inte än, jag måste nog springa under en längre tid för att få svar på det. Jag ska springa en gång till innan utlåtandet men jag tror inte att det helt plötsligt kommer kännas bättre.

Hur som helst, nu är de två första mysveckorna av Period 2 av BRAK-programmet (Navy SEAL) slut vilket innebär att det blir lite värre i morgon. Det ska bli intressant att se hur det går när jag ska försöka reda ut följande upplägg:

10x20 Armhävningar
10x25 Sit-ups
4x10 Chins
10x15 Dips

Spontant så tror jag att ökningen av dips kommer göra armhävningarna vansinnigt jobbiga, vad tror ni?

Fortsätt läsa

Cykelreparation och en släng träning

Under en stor del av dagen har jag ägnat mig åt att mecka med cyklar. Man skulle kunna säga att det handlade om transplantation. Min vintercykel, Stålhingsten, behövde ett nytt bakhjul, eller åtminstone ett som faktiskt rullade någorlunda lätt och inte så där trögt som det gamla gjorde. Motstånd ger ju visserligen mer träning, men ska jag cykla till jobbet så ofta som möjligt så vill jag helst att motståndet ska bestämmas av backar, underlag och väder, inte av ett trögt bakhjul. Jag valde därför att ta bakhjulet från min frus cykel (av samma modell) och sätta det på min cykel. Min fru fick således mitt gamla bakhjul, som efter viss justering faktiskt rullar ganska ok nu. Tanken från början var att jag även skulle flytta över kassetten från mitt hjul till hennes, eftersom min kassett är nyare, men jag misslyckades med den operationen. Men jag tror det går bra ändå. Nu rullar cykeln så bra som den kan. Stålhingsten genomgick tidigare under hösten en slags makeover när jag skruvade bort allt som är onödigt och bytte ut en del detaljer mot de lättaste alternativen jag kunde hitta (inom ramen för min budget). Den operationen resulterade i att cykeln blev 2-3 kg lättare. Jag skruvade bort stöd, pakethållare, skärmar och diverse smågrejer. Därefter bytte jag ut styret och sadeln till lättare varianter. Idag satte jag även dit pedalerna från min racer så att jag kan cykla med mina cykelskor. Den är med andra ord inte i originalutförande längre.

Stålhingsten (Skeppshult STC)

Sadel, Selle Italia SLR Flow Team Edition Saddle (175 g)

Styre, 3T Xida Team Flat MTB Handlebar (163 g) med 3T Team MTB Handlebar Grips

Styre, 3T ARX Team Alloy Oversized Road Stem (120 g) 

 Innan allt detta hände körde jag ett kort med intensivt kettlebellpass. Jag hittade upplägget på nätet och tänkte att jag skulle testa det. Det var väldans jobbigt, och jag fick ta lite konstpauser för att orka med. Det var ett ganska enkelt upplägg, tre övningar på raken i fyra omgångar. Enkelt med jobbigt.

Med två kettlebells á 16 kg:
10 x Double Clean
10 x Push Press
10 x Squat
10 x Push Press

10 x Double Clean
10 x Push Press
10 x Squat
10 x Push Press

8 x Double Clean
8 x Push Press
8 x Squat
8 x Push Press

8 x Double Clean
8 x Push Press
8 x Squat
8 x Push Press

Hoppas alla får en fortsatt trevlig helg!

Fortsätt läsa

Driven! Min tur att köra!

Efter en tids irriterande förkylning, som aldrig riktigt bröt ut, verkar det som att jag kanske har blivit av med den. Det har åtminstone inte blivit värre. Jag har tappat några pass de senaste veckorna, mestadels cykling men även ett par styrketräningspass. Den här veckan har dock varit en återgång till det normala (normalt för mig i alla fall). Idag var första gången på länge som jag dessutom vaknade innan klockan ringde och kunde få en tidig start. Det känns skönt att känna drivet igen och att det är jag som kör och inget annat som styr.

Den här veckan har det blivit cykling till jobbet två gånger, vilket är inom ramen för planen när det gäller cykling på Stålhingsten. Den är tyngre att cykla så det är nog rimligt att inte cykla lika ofta när väder och underlag kräver dubbat. Tror att planen säger två till tre gånger i veckan när den cykeln är i bruk. Dessutom ökar distanserna som ska löpas så det blir nog en lite mer lagom stegring på det här sättet.

Idag tog jag faktiskt bilen till jobbet, kände att det kunde vara skönt att vila benen under dagen. Jag kom tidigt till gymmet och var ensam i princip hela passet, inte helt fel. Jag fick gott om plats vid chinsstången så att jag kunde göra mina set utan att vara i vägen.

Här händer det. Armhävningar på golvet, sit-ups på mattan, chins med stången och dips vid bänkarna.

Idag hände följande:
6x30 Armhävningar
6x35 Sit-ups
3x10 Chins
3x20 Dips

Ikväll tänkte jag springa en lite sväng på ca 6 km, sen är det dags för fredagsmys! Ha en bra dag!

Driven - Rush!

Fortsätt läsa

Dagens överraskning, ett inlägg om träning och solsken.

På grund av lite logistiskt strul under morgonen kom jag iväg lite sent. Jag valde att cykla med Stålhingsten eftersom det var så dåligt väder i går, med snöblandat regn. Tänkte att det kanske skulle vara risk för lite otrevligt underlag, men jag hade fel. Det var ingen risk för halka och dessutom ganska varmt, så jag höll på att svettas ihjäl eftersom jag hade klätt mig för varmt. Jag var med andra ord ordentligt uppvärmd när jag kom fram till gymmet. Inga konstigheter idag, veckans andra BRAK-pass som fortfarande är lite mjukstart i början på period 2. Trots att jag körde samma pass igår så gick det bra, jag var inte allt för trött men fick ta några pauser (att stanna i armhävningens övre läge är faktiskt vila). Dagens pass såg ut så här:

6x30 Armhävningar
6x30 Sit-ups
3x10 Chins
3x20 Dips

Nu när jag har kört de här övningarna ett tag (inte dips dock) så märker jag att även om jag blir trött så kan jag oftast fixa de sista repetitionerna genom att tjura på. Jag tar inte tvärslut, utan det finns nästan alltid lite mer kraft att krama ur, vilket är kul. Jag märker det särskilt när jag gör chins. När period 2 är avklarad ska jag nog kolla hur många repetitioner jag klarar av max, kan vara intressant att se.

Cykelturen hem blev väldigt trevlig, det slutade blåsa och solen kom fram. Jag tror inte det blir så många fler dagar som idag, inte på cykeln i alla fall.

Inte helt fel

Shady character

Frösön, Rödön, Storsjön och fjäll. 

Selfie! 

 Har ni andra haft en trevlig dag, kanske till och med tränat lite?

Fortsätt läsa

Test: Löpning med nya sulor!

Eftersom jag har varit lite krasslig under en veckas tid har jag inte varit ute och sprungit så mycket som jag hade hoppats på. När jag dessutom håller på att testa ett par sulor åt www.jogg.se så hade det varit bra om det blev lite sprungit också, annars blir nog testet inte särskilt bra. Men igår och i dag har jag faktiskt tagit  mig ut och sprungit lite med sulorna i skorna, så en liten uppdatering kan ju vara på sin plats.

I går sprang jag ett av terrängspåren på Östersunds skidstadion, det kortare av dem, som är 4,5 km. Jag startade en bit ifrån så det blev totalt 5,3 km, varav 4,5 km är riktigt trevlig terränglöpning på smala slingriga stigar fulla med rötter och annat kul. Transportsträckan till och från är asfalt. Förra gången jag sprang den rundan sprang jag utan sulorna, för att känna på hur det är att inte ha några särskilda sulor i. Det kändes lite instabilt och fötterna kasade runt i skorna (inte mycket, men tillräckligt för att kännas lite sladdrigt). Igår kändes det mycket bättre. Jag la sulorna i mina dubbade Asics (dubbar är bra när det är snö och is i spåret), och sulorna gjorde att skornas passform blev bättre, fötterna höll sig på plats. Jag kände inte av något som tydde på att sulorna inte gav tillräckligt med stöd i hålfoten utan löpturen gick bra utan problem. Men det är lite annorlunda att springa i terräng jämfört med på asfalt. I terrängen är det oftast mjukare och det blir inte samma stötiga upprepade fotisättningar eftersom jag hela tiden måste anpassa mig efter rötter, stenar och lerpölar. Det blir mer dynamiskt.

Lite mer snö än för en vecka sen!

Idag sprang jag däremot en lite längre runda på mestadels asfalt för att känna på hur det känns. Idag har det varit varmare och inte så isigt, så jag flyttade över sulorna till mina nya Asics Gel-Kayano 19. När sulorna väl är tillpassade är det enkelt att flytta dem mellan olika skor. Om ni har skor från olika tillverkare så kanske det blir bökigare ifall de har olika form på tåpartiet eller kanske annan storlek, men mellan mina Asics funkar det bra. Hur som helst så sprang jag en runda på ca 8 km i snöblandat regn. Även om det inte var isigt så var det blött och lite slaskigt, men det gick bra utan dubbar ändå. När det gäller sulorna så kändes de bättre än första gången jag sprang med dem, men jag tycker fortfarande att de inte ger fullt så mycket stöd i hålfoten som jag är van vid. Det behöver inte betyda att de är fel för mig, de är helt enkelt inte lika uppbygga som mina formgjutna sulor. Efter några fler pass lär jag väl märka om fötter och ben tar stryk eller inte.  Förutom det så kändes de sköna att springa med. Bra löpkänsla, känns inte otympliga eller tunga och inga skav eller andra otrevligheter.

Fortsätt läsa

Varför göra idag det jag borde gjort igår?

Träningsplaner är, enligt mig i alla fall, precis som alla andra typer av planer. Det spelar ingen roll hur noga du planerar eller hur många oförutsedda händelser du har i åtanke, förr eller senare så kommer du bli tvungen att avvika från planen. Det kanske bara är en liten avvikelse eller ett totalhaveri. Oavsett vilket så är det viktigt att inte tappa suget bara för att "planen" inte höll. hur som helst så är det ju inte planen i sig som leder till framsteg utan att du faktiskt tränar. Om sen varje enskilt pass är helt enligt plan spelar mindre roll.

När jag planerar och gör ett upplägg brukar jag börja med att få till en övergripande plan. Grundtanken kan vara att jag ska göra ett visst antal konditionspass och/eller styrkepass i veckan under en given period. Till grund ligger ofta någon form av målsättning, orka springa längre distanser eller kanske orka göra en massa chins. Den övergripande planen kan sträcka sig över ett antal månader där det framgår hur många pass av en viss träningstyp jag ska försöka göra. 

När den övergripande planen är klar planerar jag de enskilda passen, oftast är det mestadels styrketräningspassen som jag planerar i detalj, vilka övningar som ska ingå och antal set och rep. Jag försöker sen att ändra passen efter ett par månader för att variera mig. Löpning, cykling, skidåkning och annan konditionsträning brukar jag köra lite på känn. Den här hösten har jag dock valt att följa ett ganska uppstyrt upplägg mest för att testa det. Men annars brukar jag mest ge mig ut och köra så mycket som känns lagom.

Översiktlig planering

Den här hösten gjorde jag en ganska seriös planering som resulterade i en Excel-fil med en översikt kompletterad med detaljerade upplägg. Det är den planen som jag har följt under hösten och faktiskt lyckats hålla mig till utan några större avvikelser. Men för att återgå till det där med att planer inte håller i längden. "Ingen plan överlever första kontakt med fienden" är en gammal sanning som gäller även träningsplaner. Vad som representerar fienden i det här fallet får ni fundera ut själva, det är nog ganska individuellt, men det kan till exempel vara VAB eller att gymmet är fullt så att du inte kommer åt rätt utrustning. Det som är det viktiga är dock hur ni agerar när ni tvingas avvika från planen. Ni kan antingen erkänna er besegrade, slänga planen och käka chips, eller så kan ni anpassa er, justera planen och fortsätta... och sen äta chips. Det går faktiskt att äta chips nästan när som helst. Även om det är bra att ha en plan att följa så tycker jag att den största nyttan med en plan är att när jag planerar och skriver planen så tvingas jag tänka till och fundera över min träning. Jag kan undvika en massa strul genom att i tid upptäcka problem som senare hade kunnat störa träningen. Dessutom är jag bättre förberedd när det uppstår ett problem och kan lättare anpassa mig så att jag ändå genomför mina pass. Ett annat planeringstips är att göra en plan som du faktiskt har en chans att hålla, var realistisk och lägg hellre in bonuspass som du kan köra ifall du känner att du orkar lite mer.

Den här hösten har jag planerat väldigt detaljerat, men det var nästan ett krav eftersom jag hade ett antal olika pass som jag var tvungen att klämma in under veckorna utan att de störde varandra allt för mycket. Därför har jag den här gången planerat vilken veckodag som jag ska göra vilket pass, och i princip vilken tid på dygnet. Fördelen med det är att när jag vaknar på morgonen så vet jag precis vad som väntar, det är bara att köra igång. Det innebär dock att jag är väldigt styrd och dyker det upp andra saker under veckan som krockar så måste jag planera om. Vanligtvis så vet jag det i tid så då är det bara att flytta om lite så är det löst!

Den här veckan började med att jag inte kunde köra mitt styrkepass på morgonen som det var planerat. Lösningen blev att köra det idag istället, problemet blev då att jag redan hade ett pass inplanerat i morse, men jag körde båda två och är således i fas igen. Nu är dock vintercykeln på verkstad till och med idag, så det blir ingen cykling förrän i morgon. Men eftersom planen säger cykling på vintercykeln 2-3 gånger i veckan så är det inget problem. Dagens morgonpass på gymmet såg ut så här:

BRAK:
6x30 Armhävningar
6x35 Sit-ups
3x10 Chins
3x20 Dips

Kettlebell:
1x15 Two Hand Swing @16kg
1x10 per sida One Hand Swing @16kg
2x10 per sida One-Arm Clean and Push Press @16kg
2x5 per sida Bottoms-Up Clean @16kg
2x5 per sida Windmill @16kg
3x10 Front Squat @2x16kg
1x50 Hand-to-Hand Swing @16kg

Har ni frågor eller synpunkter så är det bara att kommentera!

Fortsätt läsa

Känsel i fingrar och tår är överskattat...

Det var -4 i morse när jag rullade iväg mot jobbet. Fortfarande lite rosslig i rören och med en något mörkare röst än vanligt, men jag var ändå inställd på att cykla och dessutom köra ett pass på gymmet. Jag har inte känt mig särskilt trött eller hängig utan det har bara varit lite irriterat i luftvägarna. Ingen feber eller ont i halsen, bara nåt annat skit som vägrar att försvinna. Därför tyckte jag att det var dags att sätta igång igen, ska jag gå och vänta på att det ska bli bättre kan jag lika gärna träna under tiden. Som sagt, minusgrader. Det blev kallt om händer och fötter, vilket får mig att tänka att jag borde skaffa ett par varmare vantar och flytta över pedalerna från racern till vintercykeln (fortsättningsvis kallad Stålhingsten) så att jag kan använda mina skor med skoöverdrag. När det gäller handskar tror jag det får bli ett par tumvantar så att jag kan hålla kvar värmen i fartvinden, annars kommer jag nog förlora ett finger eller två under vintern.

Hur som helst så kom jag till slut fram till gymmet, med stelfrusna fingrar och tår. Men jag lyckades få igång lite blodcirkulation och vid slutet av passet så hade jag fått tillbaka nästan all känsel igen, vilket får ses som en vinst i sig. Passet gick också bra, jag fullföljde mina set. Jag är nu inne i Period 2 och om jag klämmer in ett pass till i helgen så har jag slutfört första veckans pass, som ser ut som följer:

6x30 Armhävningar
6x35 Sit-ups
3x10 Chins
3x20 Dips

Det har inte skett nån ökning när det gäller armhävningar jämfört med vecka 9 av Period 1, men däremot så har det tillkommit dips, vilket gör att armhävningarna blir lite värre att klara av. Men nästa vecka ser likadan ut, så jag förmodar att jag kommer vänja mig. Spana gärna in programmen och testa själv!

Vill även påminna om tävlingen jag deltar i! Har ni inte röstat så gör det nu, på en gång!

Fortsätt läsa