Att springa i lera och sörja

Att plaska i vattenpölar och leka med geggamojja är något som var riktigt kul när jag var barn. Kanske är det därför jag tycker det är hur kul som helst att springa i riktig terräng, där det är gott om just vatten och geggamojja. Ju mer desto bättre. Om det dessutom är lite lagom kuperat och full med rotiga stigar så blir det extra roligt. Det är jobbigt och det går inte fort, men det är kul. Den gångna veckan har jag sprungit två rundor som passar in på beskrivningen ovan.

I torsdags sprang jag och rundade Tysjöarna. Det blir ca 13 om jag springer dit, runt sjöarna och tillbaka igen. Just nu har de fipplat med vattennivån i den södra delen så där var ganska mycket vatten. Det blev lite extra plaskande där.

Idag sprang jag 10 km-spåret i Ås. Det är väl normalt sett ett skidspår, inte direkt anpassat för löpning. Det ser ju fint och bra ut på vintern, men på sommaren blir det lite blött. Helt perfekt för min del. Med lite transportsträcka till och från starten blev ett drygt 11 km. Det blev lite mosse, lite ängar, en massa rotiga och leriga stigar och ett par diken. Första diket kommer efter ett par km så redan där fick jag lite extra vikt i skorna. Men jag blev i alla fall inte varm om fötterna!

Det är fritt fram att följa med nästa gång. Fast ta inte på finskorna och långa strumpor är att föredra, nässlorna kommer nog växa till sig.