Pumpa järn (egentligen mysiga gummivikter)

Efter söndagens utsvävning (spontant maraton) så var jag idag tillbaka på gymmet, mer om det strax. Egentligen skulle jag, enligt planeringen, kört ben, rygg och mage igår men valde att vila helt och hållet eftersom benen var ganska slut. Jag tog bussen till jobbet och struntade i gymmet. Ett ganska klokt beslut skulle jag tro. Att inte vila ordentligt straffar sig i längden. Tränar du hårt så ska du vila hårt.

Hela förra veckan vaknade jag av mig själv innan klockan ringde. Det tar jag som ett tecken på att jag fått tillräckligt med sömn. Idag däremot så blev jag väckt, vilket förmodligen innebär att kroppen fortfarande är ganska trött efter löpningen i söndags. Hur som helst så studsade jag upp, käkade en rejäl talrik med havregrynsgröt med blåbärssylt och slängde mig på cykeln. Cykelturen kändes riktigt bra. Benen var förvånansvärt pigga och jag kände inte av träningsvärken alls. Den fanns där, men den kändes inte när jag cyklade. Riktigt skönt!

Jag sladdade in på gymmet och satte igång med dagens pass. För att ge benen ytterligare vila innan knäböj och marklyft så började jag veckans träning på Pass 2 (bröst, armar och axlar). Överkroppen var ju trots allt inte inblandad i söndags. Eller, den var ju med, jag rörde ju på armarna, annars hade det sett ganska konstigt ut, och jag hade antagligen trillat. Men överkroppen var inte helt utmattad. I alla fall. Jag tänker försöka mig på Pass 1 (ben, rygg och mage) i morgon. Dagens pass gick överlag bra. Jag ökade i alla övningar, förmodligen mest för att jag kanske var försiktig förra gången. Tidigare har jag kört mycket super-set och minimalt med vila för att vara tidseffektiv, men nu tänker jag försöka vila ordentligt mellan varje set för att orka lyfta tyngre. Det innebär dock att jag måste kliva upp tidigare för att hinna träna innan jobbet. Men med lite självdisciplin ska det nog gå bra. Ska bli intressant att se om det ger resultat.

Lite bänkpress är ju aldrig fel. Får kanske bättre resultat om jag faktiskt tränar och inte bara fotar utrustningen...

Dagens pass:
5x5 Bänkpress på lutad bänk
5x8 Sittande axelpress med hantlar
5x8 Curls i kabelmaskin
5x10 Tricepspress med rak stång
3x15 Framåtlutad hantellyft åt sidan

Jag körde två uppvärmningsset på de flesta övningarna och vilade ca 2 min mellan varje set.

Det var allt. Eller, det återstår en cykeltur hem också, men det är inte så märkvärdigt. Om någon är intresserad av träningsprogrammet så kan ni kolla in min avdelning Träningsprogram. Ni som känner att det här var intressant och skulle vilja läsa mer om hur det går framöver kan ju till exempel gilla och följa den här bloggen på Facebook! Det går bra att klicka på Like både till höger och vänster här på bloggen! Smidigt, eller hur? Eller så skit i det och stick och träna istället, det är nästan bättre.

Fortsätt läsa

Ett återfall ("I just felt like running" del 2)

Jag hade ju bestämt att det var dags för en paus. Jag hade fått nog under sommaren och jag ville gärna prova på nåt annat, återknyta kontakten med gamla bekantskaper. Vi sa adjö, men lovade att vi kanske kunde ses nån gång ibland om det fanns läge. Dags för nystart! Men det höll inte längre än ett par veckor. Sen var jag tillbaka igen. Varför är det så svårt att hålla sig borta? Jag pratar självklart om träningsformer, inget annat. Vad trodde ni?

Efter att ha sprungit mitt första maraton för ca två veckor sen kände jag mig faktiskt nöjd med löpningen. Jag hade uppnått en av sommarens mål och det var snart dags att börja cykla till jobbet och få tillgång till gymmet igen. Det kändes naturligt att ta en paus från löpningen och satsa på styrketräningen och låta cykelpendlingen utgöra konditionsträningen. Jag var taggad och drog igång redan första måndagen (för en vecka sen). Veckan gick som en dans och träningen kändes bra. Jag fullföljde arbetsveckan och tränade styrketräning fyra dagar och cykelpendlade alla fem. I fredags kändes det bra att träningsveckan var avklarad och jag tänkte att två vilodagar i helgen skulle sitta fint.

Men på lördagen hände det nåt. Jag är ju ganska galen och ibland lättpåverkad. Jag började återigen tänka på långpass och att det borde gå att hitta en slinga i byn som är relativt flack, med en punkt som lämpar sig som vätskekontroll. Jag började planera lite. Kan ju vara bra att ha det förberett när det är dags att börja träna långdistans igen, nån gång i framtiden. Vi hade ju trots allt tagit en paus, löpningen och jag. Jag mätte upp en slinga på ca 7,5 km formad som en åtta. Korsningen i mitten fick utgöra vätskekontroll. Jag skulle då passera kontrollen ungefär var 3-4:e km. Det kändes som att det skulle funka.

Långpassrundan i Ås

Men när söndagen kom så kändes det ändå som att det kanske var bäst att testa. Ett par varv i alla fall, bara för att. Lika bra att testa om jag kan börja med bananer och sportdryck direkt, bara för att testa magen. Jag packade en plastkasse med 1 liter vatten, 7 dl sportdryck (1 Isostar-brustablett + BCAA) och två bananer. Jag gick till korsningen i åttan, gömde plastpåsen och började jogga. Vi var tillsammans igen och det kändes bra. Första varvet gick bra och andra likaså. Inga problem förut att jag var lite för kallt klädd. Jag sprang hem och hämta en jacka inför det tredje varvet. När jag hade sprungit en halvmara kom jag på mig själv med att tycka att det var långtråkigt. Inte jobbigt utan långtråkigt. När jag skulle springa ut på fjärde varvet bytte jag från musik (spellistan Marathon) till sommarprat med Jesper Rönndahl. Det var ett ganska lyckat drag. Det var riktigt kul och sprang och skrattade högt, tur att jag inte mötte så många. När jag hade sprungit 30 km kändes det fortfarande ganska bra. Jag var inte alls lika trött som förra gången. Förmodligen en kombination av flackare bana, jämnare och lugnare tempo redan från start och att jag hade börjat tillföra energi direkt. Varje gång jag passerade plastpåsen drack jag vatten, sportdryck och tog en bit banan. Inga som helst problem med magen, dessutom helt utan Immodium.

Jag gick ut på femte varvet och efter ungefär halva började det kännas tungt, men det var mestadels på grund av att benen gjorde ont. Jag hade fortfarande en del kraft kvar och kunde till och med öka lite på slutet. När jag hade sprungit fem varv så var det ca 3 km kvar att springa. Jag sprang en lite sväng i byn innan jag vände tillbaka, hämtade plastpåsen och sprang sista biten hem. Jag gick i mål framför huset efter att ha sprungit 42,7 km på 4h 17 min. Effektiv löptid var 4h 11 min. Det blev alltså totalt sex min stillastående vid vätskedepån när jag skulle fiska fram kassen för att dricka och äta.

Fick mail från Runkeeper, så trevligt! 

Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd. Jag lyckades hålla ett jämnare tempo och disponerade loppet bättre. Jag behövde inte ta några långa pauser utan kunde springa kontinuerligt. Framförallt så höll magen hela rundan och har inte bråkat det minsta efteråt.

Efter dusch och ombyte och lite vila stack jag iväg för att inhandla lite återhämtning. Jag skulle inte handla så mycket, men jag tog en kundvagn för att ha nåt att stödja mig på. Benen var inte pigga.

Perfekt efter ett långt pass, om man nu tvunget ska till affären.

Väl hemma åt jag en rejäl middag som inte kunde varit mycket bättre efter ett långt pass. Hemlagat rotmos med fläsklägg.

Andra portionen. Det är ju trots allt viktigare att äta än att fota. 

 Resten av återhämtningen framgår av bilden nedan. Snabba kolhydrater i olika former. Kan inte bli bättre. Ölen hälldes självklart upp i snyggaste ölglaset!

Glukossirap, socker och maltdryck.

Nu är jag nöjd med löpningen, på riktigt... hoppas jag. Nu ska jag återgå till styrketräningen och cykelpendlingen. Dock inte idag. Dels för att det regnar men framförallt eftersom mina ben är helt slut, som man kan förvänta sig. Men imorgon kanske jag är igång igen, vem vet!

Fortsätt läsa

Att springa i lera och sörja

Att plaska i vattenpölar och leka med geggamojja är något som var riktigt kul när jag var barn. Kanske är det därför jag tycker det är hur kul som helst att springa i riktig terräng, där det är gott om just vatten och geggamojja. Ju mer desto bättre. Om det dessutom är lite lagom kuperat och full med rotiga stigar så blir det extra roligt. Det är jobbigt och det går inte fort, men det är kul. Den gångna veckan har jag sprungit två rundor som passar in på beskrivningen ovan.

I torsdags sprang jag och rundade Tysjöarna. Det blir ca 13 om jag springer dit, runt sjöarna och tillbaka igen. Just nu har de fipplat med vattennivån i den södra delen så där var ganska mycket vatten. Det blev lite extra plaskande där.

Idag sprang jag 10 km-spåret i Ås. Det är väl normalt sett ett skidspår, inte direkt anpassat för löpning. Det ser ju fint och bra ut på vintern, men på sommaren blir det lite blött. Helt perfekt för min del. Med lite transportsträcka till och från starten blev ett drygt 11 km. Det blev lite mosse, lite ängar, en massa rotiga och leriga stigar och ett par diken. Första diket kommer efter ett par km så redan där fick jag lite extra vikt i skorna. Men jag blev i alla fall inte varm om fötterna!

Det är fritt fram att följa med nästa gång. Fast ta inte på finskorna och långa strumpor är att föredra, nässlorna kommer nog växa till sig.

Fortsätt läsa

Vägen bakom och vägen framåt!

Hej och hå. Då var det dags för lite redovisning av genomförd fysisk fostran. Det har i vanlig ordning blivit lite av varje. Ni som kanske läser lite då och då är väl vana vid hur det brukar se ut. Cykla hit och dit, styrketräna lite och spring en sväng på helgen. Det har varit mitt upplägg under vintern. Nu börjar jag närma mig slutmålet med cyklingen i vinter. Jag skulle förmodligen kunna ropa hej innan jag är över bäcken, men det gör jag inte, för säkerhets skull. Man vet ju liksom aldrig.

I går avvek jag lite från upplägget och lät cykeln vila. Jag tog i stället på mig skorna, packade ner lite havregryn och ombyte i ryggsäcken och sprang till jobbet. Eftersom jag är gammal orienterare så försökte jag springa raka vägen istället för att följa landsvägen. Det resulterade i att jag kunde putsa distansen med en km. Det var ganska skönt att starta dagen med 12 km löpning. Det hade kommit lite snö under natten, så vägen var täckt av ett tunt lager snö. Resten av dagen blev det vila och jag lyckades dessutom få skjuts hem. Jag sprang självklart med mina nya tights från Asics (tack för dem www.svettig.se) och idag känns benen pigga och näst intill oberörda. 

Vägen bakom!

Vägen framåt!

Bilderna får symbolisera att jag snart lägger vintern och dess träning bakom mig och gör som kungen, vänder blad. I och med morgonens cykeltur så passerade jag 90% av mitt mål att cykla 1500 km mellan 4 november och 30 april. När jag är färdig med det så hoppas jag att temperaturen har stigit så pass att jag kan börja cykla helt och hållet på räcern utan att riskera halka. När räcern åker fram räknar jag med att cyklingen tar lite mindre tid och kraft så att jag orkar springa lite mer. Jag hoppas att mitt nya upplägg kommer att funka och att jag orkar genomföra det. Det ska bli mer löpning och fortsatt styrketräning och cykling. Det är dags att bli uthållig igen så att jag kan springa längre än vad jag gjort tidigare.

Fortsätt läsa

Recension: Tights från Asics

Jag har fått möjligheten att testa ett par nya Tights från Asics i ungefär en veckas tid. Jag har hunnit med att springa i dem tre gånger, både långt och kort. Jag kommer alltså utgå från mina egna helt ovetenskapliga upplevelser under dessa tre pass.

Passform och bekvämlighet

Jag börjar med passform och bekvämlighet eftersom det är det första du känner av när du tar på dig tightsen. Du har visserligen säkert begrundat utseendet, men för mig är klädernas utseende inte lika viktigt som funktion och bekvämlighet.

Spontant så känns storlekssystemet lite klent. De finns i storlekarna S-XXL. Jag som inte är särskilt smal om benen blev lite överraskad när jag märkte att L var för stora för mig. Tightsen jag fått på posten var för stora, men som tur var gick det bra att byta dem på Gå och Löpkliniken i Östersund. Tack för hjälpen! När jag mätte midjan och höften och jämförde med storleksguiden så märkte jag att jag låg ganska nära S. Jag är ganska övertygad om att det finns gott om löpare med mindre mått än mig och frågan är om storlekarna går tillräckligt lågt. De ska ju ändå sitta tight, och då tycker jag att det är lite märkligt med stora storlekar. Tror även att löpare som är långa och smala kan få lite problem. Risken är att tightsen blir för korta om de ska sitta åt. Men det är bara en tanke. Mitt tips är alltså att verkligen prova tightsen, eller mäta om ni ska beställa.

Storleksguide

Medium sitter helt ok på mig. De sitter ganska tight i midjan, så det långa snöret i midjan känns en aning överflödigt. Över låren sitter de åt, men jag känner mig inte så där väldigt komprimerad som jag hade förväntat mig, men stödet kanske finns där ändå. Från knäna och nedåt sitter de nästan lite löst. Jag har ganska klena vader i förhållande till resten, så det kanske bara är jag som har det så.

 Bekvämligheten då? De har inga sömmar på insidan av benen. Det går en söm från ryggen till magen, mitt mellan skinkorna. Den skulle säkert kunna orsaka skav i rump-/skrevregionen men jag råkade inte ut för nåt sånt under mina rundor. Jag han aldrig råka ut för något skav överhuvudtaget, men under den lite längre turen (15 km) började de krypa upp lite i skrevet så på sikt hade det säkert kunnat bli lite skav. Utöver det har jag inget att anmärka på.

Funktion

Nu till det som kanske är viktigast. Asics lovar både det ena och det andra när det gäller deras tights.

• Bättre bålstabilitet som ger bättre hållning som sin tur ska leda till effektivare löpning. 
• Kompressionspaneler som ska ge lår och knän stöd och motverka skador. Kompressionen ska även ge bättre blodcirkulation så att återhämtningen påskyndas. 

Vad Asics lovar

Hur ska jag utvärdera detta då? Utan ett gäng japanska idrottsforskare vid min sida får jag nog hålla mig till vad jag själv upplevde. Inför den längre rundan var jag inte direkt på topp. Jag var ganska trött och seg, och det kändes redan från första steget. Jag trodde det skulle bli svårt att orka hela rundan. Jag räknade med att få ont i musklerna och kanske lite känningar i nåt knä. Det brukar bli så när jag inte sprungit på ett tag. Jag kände inte av några besvär med benen under rundan. Inte heller efteråt. Fick ingen träningsvärk allt, vilket jag nog brukar få. Om det beror på kompressionen eller inte är svårt att säga.

Något som jag däremot märkte av var stödet i midjan som skulle ge bättre hållning. Något gjorde nog tightsen med hållningen eftersom jag blev väldigt trött i ryggen efter en liten bit. Jag kan få det ibland i början, men det brukar släppa. Men det höll i sig. Efter en bit drog jag ner tightsen längre ner på höften och tröttheten försvann nästan helt. Efter en bit höjde jag upp tightsen igen och jag kände hur tröttheten kom tillbaka. På något vis påverkades min hållning, eftersom ryggen belastades annorlunda än jag är van vid. Det kändes som att jag svankade mer än vanligt. Bättre eller sämre vet jag inte. Det är möjligt att bålstabilitet blir bättre med tiden, men det är svårt att avgöra på en runda. Hur som helst så påverkades min hållning.

Återhämtningen då? Hur var det med den? Dagen efter ett längre pass brukar benen vara sega och träningsvärken närvarande. Den här dagen efter hade jag ingen träningsvärk alls. Jag kände mig faktiskt piggare än dagen innan. Jag gav mig ut och sprang relativt lätt en backig mil utan problem. Inga problem med benen. Idag har jag minimalt med träningsvärk i vaderna, men annars inget.

Beror det på tightsen? Ingen aning. Det jag vet är att de sitter bra och mina lår studsar inte rundor lika mycket som i lösare byxor. Mindre studs borde i sig vara mer skonsamt för musklerna. Men framförallt känns det skönt att ha lite mer stabilitet och mindre fladder. Det gör att löprundan blir skönare, åtminstone för mig. Mindre besvär gör att jag orkar mer. Det är en funktion som jag gillar.


Utseende

Utseendet är inte det viktigast för mig. Men svart funkar alltid för mig. Snyggt med färg på panelerna som är placerade bakom någon form av nät. Blir en trevlig skimrande effekt. Stilrena, inga konstigheter.

Det är alltså utseendet på tightsen som är ämnet... inget annat

Övrigt

De verkar vara bra tillverkade och känns hållbara. Dock har jag inte använt dem så länge, så tiden får väl visa hur långlivade de är. De ska tvättas i 30 och tål i princip ingenting i tvättväg. Så länge man tvättar dem försiktigt så bör de hålla. Sömmarna verkar vara rejäla, men ändå platta och märks knappt. Tjockleken på tyget är ganska tunt förutom där det sitter kompressionspaneler. Jag halkade under en runda och landade och gled en bit på sidan av låret. Tightsen klarade sig bra och visade inga tecken på skador. Så de verkar tåla lite hårdare tag.

Slutsats

Jag tycker tightsen är sköna. De kanske inte passar helt optimalt, men de sitter nog så bra de kan på mig. De var sköna att springa i och skavde inte. Det verkar som att de påverkade min hållning, precis som Asics säger. Om det är till bättre vet jag inte, men tröttheten i ryggen tyder på att bålen fick jobba på ett nytt sätt.

Det kändes faktiskt riktigt bra att springa i dem. För mig är nog känslan det viktigaste, känslan av att springa obehindrat, inget som skaver, fladdrar eller stör. På längre sikt kanske de visar sig förbättra min hållning och min effektivitet, men just nu är jag nöjd med att de sitter bra och håller mina lår någorlunda på plats. Jag har inte testat andra kompressionstights så jag har inget att jämföra med, men jämfört med mina tidigare "vanliga" tights så föredrar jag dessa.

+ Ser bra ut, snygga paneler
+ Verkar ge visst stöd i midjan
+ Sköna att bära, mjuka och andas bra

- Stora storlekar, ger dålig kompression
- Kompressionen kunde varit bättre

Fortsätt läsa