Cyklade visst 1500 km under vintern!

I höstas bestämde jag mig för att cykelpendla till jobbet hela vintern. En daglig dos cykling på ca 26 km. Jag satte upp ett mål att cykla 1500 km från November till April och igår gick jag i mål. Här kommer ett ganska långt inlägg om det hela (risk för skryt).

För exakt ett år sedan skaffade jag mig en alldeles egen racercykel, främst för att kunna pendla till jobbet. Jag pendlade under våren fram till semestern och fortsatte efter semestern en bra bit in på hösten. När vintern närmade sig tyckte jag att det kändes lite jobbigt att behöva ställa undan cykeln och börja åka kollektivt. Det hade ju gått så bra att pendla på racern, och jag var inte sugen på att börja betala för att sitta på röven två gånger om dagen fram till April. Det var inte heller aktuellt att fortsätta med racern eftersom det har en tendens att bli lite halkigt och snöigt här uppe i Jämtland. Så jag tackade för de trevliga turerna i både solsken och regn ställde undan racern för säsongen.

Jag bestämde mig för att försöka fortsätta med cykelpendlingen under vintern. Jag tänkte att ett snitt på tre gånger i veckan under perioden November till och med April borde vara rimligt. Det faller ju alltid bort dagar på grund av jobbresor, vab, förkylning och dylikt. Jag räknade fram att tre dagars cykelpendling i veckan under den perioden landade nånstans kring en totalsträcka på 1500 km (avrundat uppåt så klart). Målet blev alltså att cykla 1500 km mellan 4 November och 30 April.

Budgeten tillät inte inköp av en rejälare cykel för vinterbruk. Lösningen blev att rusta upp min gamla Skeppshult STC, som med sin rejäla stålram och köttiga dubbdäck vägde in på ca 20 kg. Efter lite bantning av onödiga detaljer (stöd, pakethållare, stänkskärmar) och byte av några grejer till lättare (styre och sadel) fick jag ner vikten till ca 17 kg. Kanske inte så mycket, men det gav en viss psykologisk effekt att veta att den var lättare. Läs mer här.

Stålhingsten

Vintern bjöd på det mesta när det gäller väder. Vind, solsken, regn, snö, is och dimma. Men jag hade ju bestämt mig för att cykla och bet ihop. Jag fick in en rutin och en vana så det var aldrig aktuellt att inte cykla så mycket jag orkade. Visst kom det dagar då jag hellre hade tagit det lugnt på morgonen och satt mig på bussen och halvsovit på väg till jobbet. Men så länge jag var frisk så cyklade jag och tog mina vilodagar enligt planen. Jag ångrar inte en enda cykeltur, framförallt inte nu när jag är i mål.

In i dimman

Solnedgång

Nyfallen snö

Fint vinterväglag

Skyddsskägget har fått jobba!

Utöver cykelpendlingen så tränade jag självklart annat. Under hösten och fram till jul styrketränade jag och sprang en del. Jag var lite rädd för att cyklingen skulle göra att jag inte orkade med det andra, men det gick. Benen var visserligen alltid trötta, men jag tror att jag byggde upp en bra uthållighet, vilket var målet med vintern. Så här i efterhand undrar jag själv hur jag klarade av det (se exempel). Man skulle även kunna tro att jag borde tappat en massa i vikt med tanke på förbrukningen, men jag har lagt på mig några kilo under vintern, vilket jag är nöjd med. Hur som helst, här kommer ett utdrag ur min träningsdagbok.

Vecka 46!

Efter julen fortsatte jag med cyklingen och träningen. Jag drog ner på löpningen och körde oftast ett längre pass på helgen. Cyklingen tog ganska lång tid och jag valde då att prioritera bort löpningen. Det började gå mot ljusare tider och det var till och med ljust de dagar då jag kunde cykla hem lite tidigare. Jag började se slutet och insåg att jag hade den värsta perioden bakom mig.

Soligt, men jobbigt underlag

Jag betade av kilometer efter kilometer och igår, när det var dags att cykla hem, återstod endast 16 km. Eftersom turen hem är ca 13 km bestämde jag mig för att ta en liten omväg för att bli helt färdig. När jag klev av cykeln hemma vid dörren var jag i mål, med två dagar till godo.

MÅÅÅL!!!

Nu ska jag bara bli av med en liten men seg förkylning, skruva på pedalerna på racern och fortsätta cykelpendlingen. Som en liten avslutning på inlägget så kan jag rapportera att jag sen jag började cykelpendla för ett år sedan har jag cykelpendlat ca 3200 km. Det motsvarar ca 230 åk med bussen som jag sluppit. Vilket innebär i runda slängar ca 7000-8000 kr i bussbiljetter som jag inte behövt betala, det är inte fy skam. Dock så är racern inte "intjänad" än... inte heller renoveringen av stålhingsten. Men sätt ett pris på ökat välbefinnande, bättre hälsa och ett år då jag varit piggare än nånsin.

Fortsätt läsa

Vägen bakom och vägen framåt!

Hej och hå. Då var det dags för lite redovisning av genomförd fysisk fostran. Det har i vanlig ordning blivit lite av varje. Ni som kanske läser lite då och då är väl vana vid hur det brukar se ut. Cykla hit och dit, styrketräna lite och spring en sväng på helgen. Det har varit mitt upplägg under vintern. Nu börjar jag närma mig slutmålet med cyklingen i vinter. Jag skulle förmodligen kunna ropa hej innan jag är över bäcken, men det gör jag inte, för säkerhets skull. Man vet ju liksom aldrig.

I går avvek jag lite från upplägget och lät cykeln vila. Jag tog i stället på mig skorna, packade ner lite havregryn och ombyte i ryggsäcken och sprang till jobbet. Eftersom jag är gammal orienterare så försökte jag springa raka vägen istället för att följa landsvägen. Det resulterade i att jag kunde putsa distansen med en km. Det var ganska skönt att starta dagen med 12 km löpning. Det hade kommit lite snö under natten, så vägen var täckt av ett tunt lager snö. Resten av dagen blev det vila och jag lyckades dessutom få skjuts hem. Jag sprang självklart med mina nya tights från Asics (tack för dem www.svettig.se) och idag känns benen pigga och näst intill oberörda. 

Vägen bakom!

Vägen framåt!

Bilderna får symbolisera att jag snart lägger vintern och dess träning bakom mig och gör som kungen, vänder blad. I och med morgonens cykeltur så passerade jag 90% av mitt mål att cykla 1500 km mellan 4 november och 30 april. När jag är färdig med det så hoppas jag att temperaturen har stigit så pass att jag kan börja cykla helt och hållet på räcern utan att riskera halka. När räcern åker fram räknar jag med att cyklingen tar lite mindre tid och kraft så att jag orkar springa lite mer. Jag hoppas att mitt nya upplägg kommer att funka och att jag orkar genomföra det. Det ska bli mer löpning och fortsatt styrketräning och cykling. Det är dags att bli uthållig igen så att jag kan springa längre än vad jag gjort tidigare.

Fortsätt läsa

Tights, dino-mössa och lite cykling (och ett nytt ord)

Jag tar det lite lugnt idag. Jag vilar nästan, fast bara nästan. Jag nöjer mig med att cykelpendla till jobbet och kör ingen styrketräning.

I morgon tänkte jag försöka ta en lite längre löprunda för att utvärdera tightsen från Asics. I morgon är det upp till bevis. Skav eller inte skav, det är frågan. När jag springer lite längre rundor (för mig 15+ km) utan att ha sprungit så mycket på ett tag så brukar det kännas direkt i benen. Jag kan få lite känningar i nåt knä och framsida lår brukar säga ifrån. Det känns nästan som att träningsvärken kommer direkt under turen. Träningsvärken brukar sen bara tillta. Om de här tightsen nu är så bra som de säger och ger extra stöd och förbättrar hållning och "flow" så borde det märkas, tycker jag. Jag förväntar mig i princip inga känningar under rundan och minimalt med träningsvärk. Är det för mycket begärt?

På lunchen blev det en lite promenad i solen. Var tvungen att gå till ICA och skaffa lite eftermiddagsfika eftersom fredagsfikan blev inställd, helt utan förvarning. Nästan lagbrott, typ. Blev tydligen fotad av en paparazzi här i Krokom, inte helt ovanligt faktiskt. Kom över bilden på nätet. Förutom nya tights så har jag alltså även en ny snygg mössa, väldigt custom och limiterad och allt vad det heter. Jag har även en nöt i kinden, ifall ni undrar.

Foto: Hasse

Slutet på min supervintercykelpendlingsutmaning (nytt ord Aftonbladet och Expressen!) börjar närma sig. Bifogar aktuell lägesbild.

Vecka 14

Fortsätt läsa