Google+

måndag 18 augusti 2014

Ett återfall ("I just felt like running" del 2)

Jag hade ju bestämt att det var dags för en paus. Jag hade fått nog under sommaren och jag ville gärna prova på nåt annat, återknyta kontakten med gamla bekantskaper. Vi sa adjö, men lovade att vi kanske kunde ses nån gång ibland om det fanns läge. Dags för nystart! Men det höll inte längre än ett par veckor. Sen var jag tillbaka igen. Varför är det så svårt att hålla sig borta? Jag pratar självklart om träningsformer, inget annat. Vad trodde ni?



Efter att ha sprungit mitt första maraton för ca två veckor sen kände jag mig faktiskt nöjd med löpningen. Jag hade uppnått en av sommarens mål och det var snart dags att börja cykla till jobbet och få tillgång till gymmet igen. Det kändes naturligt att ta en paus från löpningen och satsa på styrketräningen och låta cykelpendlingen utgöra konditionsträningen. Jag var taggad och drog igång redan första måndagen (för en vecka sen). Veckan gick som en dans och träningen kändes bra. Jag fullföljde arbetsveckan och tränade styrketräning fyra dagar och cykelpendlade alla fem. I fredags kändes det bra att träningsveckan var avklarad och jag tänkte att två vilodagar i helgen skulle sitta fint.

Men på lördagen hände det nåt. Jag är ju ganska galen och ibland lättpåverkad. Jag började återigen tänka på långpass och att det borde gå att hitta en slinga i byn som är relativt flack, med en punkt som lämpar sig som vätskekontroll. Jag började planera lite. Kan ju vara bra att ha det förberett när det är dags att börja träna långdistans igen, nån gång i framtiden. Vi hade ju trots allt tagit en paus, löpningen och jag. Jag mätte upp en slinga på ca 7,5 km formad som en åtta. Korsningen i mitten fick utgöra vätskekontroll. Jag skulle då passera kontrollen ungefär var 3-4:e km. Det kändes som att det skulle funka.

Långpassrundan i Ås

Men när söndagen kom så kändes det ändå som att det kanske var bäst att testa. Ett par varv i alla fall, bara för att. Lika bra att testa om jag kan börja med bananer och sportdryck direkt, bara för att testa magen. Jag packade en plastkasse med 1 liter vatten, 7 dl sportdryck (1 Isostar-brustablett + BCAA) och två bananer. Jag gick till korsningen i åttan, gömde plastpåsen och började jogga. Vi var tillsammans igen och det kändes bra. Första varvet gick bra och andra likaså. Inga problem förut att jag var lite för kallt klädd. Jag sprang hem och hämta en jacka inför det tredje varvet. När jag hade sprungit en halvmara kom jag på mig själv med att tycka att det var långtråkigt. Inte jobbigt utan långtråkigt. När jag skulle springa ut på fjärde varvet bytte jag från musik (spellistan Marathon) till sommarprat med Jesper Rönndahl. Det var ett ganska lyckat drag. Det var riktigt kul och sprang och skrattade högt, tur att jag inte mötte så många. När jag hade sprungit 30 km kändes det fortfarande ganska bra. Jag var inte alls lika trött som förra gången. Förmodligen en kombination av flackare bana, jämnare och lugnare tempo redan från start och att jag hade börjat tillföra energi direkt. Varje gång jag passerade plastpåsen drack jag vatten, sportdryck och tog en bit banan. Inga som helst problem med magen, dessutom helt utan Immodium.

Jag gick ut på femte varvet och efter ungefär halva började det kännas tungt, men det var mestadels på grund av att benen gjorde ont. Jag hade fortfarande en del kraft kvar och kunde till och med öka lite på slutet. När jag hade sprungit fem varv så var det ca 3 km kvar att springa. Jag sprang en lite sväng i byn innan jag vände tillbaka, hämtade plastpåsen och sprang sista biten hem. Jag gick i mål framför huset efter att ha sprungit 42,7 km på 4h 17 min. Effektiv löptid var 4h 11 min. Det blev alltså totalt sex min stillastående vid vätskedepån när jag skulle fiska fram kassen för att dricka och äta.

Fick mail från Runkeeper, så trevligt! 

Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd. Jag lyckades hålla ett jämnare tempo och disponerade loppet bättre. Jag behövde inte ta några långa pauser utan kunde springa kontinuerligt. Framförallt så höll magen hela rundan och har inte bråkat det minsta efteråt.

Efter dusch och ombyte och lite vila stack jag iväg för att inhandla lite återhämtning. Jag skulle inte handla så mycket, men jag tog en kundvagn för att ha nåt att stödja mig på. Benen var inte pigga.

Perfekt efter ett långt pass, om man nu tvunget ska till affären.

Väl hemma åt jag en rejäl middag som inte kunde varit mycket bättre efter ett långt pass. Hemlagat rotmos med fläsklägg.
Andra portionen. Det är ju trots allt viktigare att äta än att fota. 

 Resten av återhämtningen framgår av bilden nedan. Snabba kolhydrater i olika former. Kan inte bli bättre. Ölen hälldes självklart upp i snyggaste ölglaset!

Glukossirap, socker och maltdryck.


Nu är jag nöjd med löpningen, på riktigt... hoppas jag. Nu ska jag återgå till styrketräningen och cykelpendlingen. Dock inte idag. Dels för att det regnar men framförallt eftersom mina ben är helt slut, som man kan förvänta sig. Men imorgon kanske jag är igång igen, vem vet!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar