Google+

söndag 3 augusti 2014

Mitt maratonlopp (eller "I just felt like running")

Tänkte göra ett försök att sammanfatta gårdagens löptur. I våras fick jag idén att jag skulle försöka springa/jogga runt en av Storsjöns vikar, en tur på drygt 42 km, ett maraton med andra ord. Gärna innan semestern tog slut. Jag hade ett par mål med själva löpningen:

- Ta mig runt
- Undvika problem med magen under och efter

Det räckte ganska bra tyckte jag.

För att klara detta började följa ett träningsprogram för maraton via jogg.se. Jag lyckades följa det några veckor innan det sket sig. Det var några förkylningar och lite annat som gjorde att jag halkade efter och trots att jag planerade om efterhand så rann det ut lite i sanden. Det var lite bökigt att följa programmet eftersom tempot som angavs för t ex intervaller passade inte mig, så jag fick försöka räkna om och det blev väl för mycket pill. När semestern kom så blev det svårare att följa programmet så jag sprang mest lite på känn. Väl hemma i Jämtland igen, efter semester i södra Sverige, blev det några längre pass, bland annat halvmaran Jämtland på fötter förra lördagen. När jag såg att vädret såg ut att bli bra igår (lördag) så bestämde jag mig för att testa, trots att träningen hade avstannat något.

Under veckan innan sprang jag två kortare pass för att hålla benen igång. 6 km i onsdags och 3 km i fredags. I torsdags och fredags undvek jag att äta sånt som kan reta magen, vilket är det mesta egentligen. Jag åt typ havregrynsgröt till frukost och kokt potatis och fisk. Jag höll mig till laktosfritt och åt inget bröd. Redan under fredagen kändes magen stabil och det höll i sig till på lördagen.

På själva dagen åt jag en rejäl grötfrukost. En timme innan jag tänkte börja springa tog jag dessutom en Imodium plus i förebyggande syfte.

När klockan var 0930 startade jag i Ås och begav mig mot Dvärsätt. Första milen gick mer eller mindre utför och var ganska lätt.

Jag stannade till utanför Ås och tog en bild mot Rödöbron, mellan Rödön och Frösön, som jag skulle passera efter ca 20 km.

Frösön till vänster, Rödön till höger och Rödöbron mellan dem.

I Dvärsätt blev jag påhejad av familjen som skötte servicen längs hela turen. Eftersom jag sprang med Camelbak så behövde jag ingen vätska i Dvärsätt utan fortsatte ut på Rödön där det började gå uppför. Det gick uppför i ca 6 km. Här började även motvinden. 

Efter ca 15 km blev jag påhejad av familjen, även Svärfar dök upp och sprang med en bit. Väldigt trevlig med lite sällskap. Inte heller här blev det nån påfyllning utan vattnet i säcken var inte slut. Jag fortsatte springa mot nästa depå, vid Rödöbron. 

När jag anlände till Rödöbron så hade jag sprungit ca 20 km. Där tog jag en paus och fyllde på vatten och åt en halv banan. Jag tog en mun sportdryck, jag vågade inte börja med sportdrycken för tidigt med tanke på magen. Jag tänkte försöka köra på utan så länge som möjligt. 

Så pigg jag nu kan vara efter 2 mil. Rödöbron skymtar i bakgrunden.


Utsikt från Rödöbron mot fjällen

Ås, långt bort på andra sidan Storsjön

Vägen framåt. Ner till sjönivå igen innan det är dags att klättra över Frösön

Jag tog mig över Rödöbron och möttes av hård motvind. Motvinden fick jag kämpa mot i någon kilometer innan det var dags att vika av in i skogen. Ingen kontakt med service-teamet förrän vid 30 km. Det blev en tung mil och jag ångrade lite att jag inte hade druckit sportdryck och borde nog också haft lite med mig. Jag gick i en del av de längre backarna, så det var inget högt tempo, men jag tog mig framåt. Men till slut kom jag fram.

Ganska så trött efter 30 km

Jag tog en lite längre paus för att fylla på vatten i säcken och dricka sportdryck. Jag åt även en banan innan jag fortsatte.
Påfyllning av energi

Turen fortsatte ner till småbåtshamnen på Frösön och bort till ångbron som leder över till Badhusparken. Eftersom Storsjöyran var igång för fullt så var hela badhusparken full med folk. Jag fick sicksacka igenom nöjesparken och gled sen sakta förbi campingen som luktade lite lätt av krossat systembolag och kiss. Kände inte för att stanna, så det var bra!

Precis vid helikopterhangaren innan Lugnvik stod det en ny hejarklack. Förutom familjen var det också Elin, Cina och Tilde som hejade. Väldigt bra gjort, en trevlig överraskning. Jag beställde även en påse bilar till nästa station, energinivån var låg.

Bästa hejarklacken! 

Nu var det bara att fortsätta. Jag sprang på så gott det gick och promenerade i backarna. Benen var ganska slut och energin också. Det hade nog varit bra om jag hade börjat fylla på med energi tidigare. Sportdrycken gjorde sitt, men den varade inte så länge. Troligtvis en alldeles för snabbverkande dryck för kortare lopp. 

Efter Lugnvik var det dags för en kort paus till. Nu blev det mer sportdryck och en näve bilar. Jag fyllde även på med vatten i säcken. Nu väntade den långa uppförsbacken till Ås, ca 5 km. I uppförsbacken började jag få krampkänningar i båda benen så jag var tvungen att stanna och gå bitvis för att undvika kramp. Men jag joggade på så gott det gick. På vägen upp blev det en depå till där jag drack sportdryck innan sista biten innan målgång. Maj sprang emot mig och följde med fram till depån. 

Bästa supporten!

Ganska trött..

Efter sista depån var det bara att bita ihop och fortsätta. Det kändes väldigt skönt att komma fram till slut, efter 4 h och 25 min. 

Äntligen framme!

Effektiv löptid ca 4 h och 5 min. Totalt blev det alltså ca 20 min pauser längs vägen för att fylla på vatten i säcken, dricka sportdryck och käka lite banan. Jag hade säkert kunnat vara mer effektiv vid stoppen, men jag vet inte om det hade gått fortare för det. Men jag är nöjd som tog mig runt och att magen höll. När jag gått i mål låg jag en stund på gräsmattan innan jag släpade mig in i huset och la mig i badkaret. Efter det gick jag och la mig och sov en stund, vilket kändes riktigt skönt. Senare på kvällen firade jag med tacos till middag och ett par öl framför TV'n. Inte helt fel. Så här dagen efter är jag seg i benen och har ganska rejäl träningsvärk i låren, men annars ingenting. Nu lär det nog dröja innan jag springer riktigt så här långt igen, men nu är det gjort i alla fall. Maraton: Check! 



4 kommentarer :

  1. Sjukt jävla imponerande. Det är ju ett skapligt kuperat maraton du rivit av. Grymt jobbat! I bow before thee.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar. Det kändes väldigt kuperat, men en trevlig tur med fin utsikt... lite då och då! Nu kan jag återgå till cykelpendling och gym igen.

      Radera
  2. Imponerade! Inget plattlopp det där inte :-) jobbigt att cykla liksom. Hatten av!

    SvaraRadera
  3. Tack. Funderade ett tag på att springa längs storsjön mot Brunflo till E45 och sen vända för att få det platt, men det kändes ganska tråkigt så det blev den jobbiga rundan istället.

    SvaraRadera