Google+

onsdag 15 mars 2017

Det här med proteinbars

Jag har en ganska kluven inställning till proteinbars. Idén tilltalar mig väldigt mycket. Ett ganska litet paket med protein som är lätt och smidigt att ta med och äta som mellanmål. Ibland är det ju så att vi inte riktigt har möjlighet att ta med ett riktigt proteinrikt mellanmål. Jag glömmer ganska ofta att förbereda och ta med till jobbet, träningen, resan osv. Då är det smidigt att ha en låda stående och bara plocka med sig ett par bars och lägga i väskan. De kan ligga där i veckor utan att bli dåliga och du slipper mosade ägg och bananer i träningsshortsen.

Dessutom har vi det här med smaken. Även om jag inte har några problem med att klämma en burk tonfisk eller ett par kokta ägg så kan ju en lyckad bar smaka riktigt gott. Det är mer än bara näring. Jag som är lite av en sockerknarkare blir oftast sugen på allt möjligt gott när jag har tränat, eller ligger lite efter med maten. Då slinker det lätt ner en snickers eller en chokladboll. Eller både ock. Jag har karaktär som en sprutnarkoman. På något sätt så kan jag ändå lura mig själv om jag tar en proteinbar som smakar kaka, choklad eller vad det nu kan vara. Marknaden har ju exploderat och smakerna är oändliga. När till och med Delicato och Mars ger sig in i matchen märks det ju att något har hänt.



Problemet för min del är att det räcker att läsa innehållsförteckningen så börjar jag kallsvettas. De flesta bars innehåller en massa grejer som jag inte har en aning om vad det är. Långa namn, typ isomalto-oligosackarider. Visst låter hydrolyserat kollagen smarrigt? Eller varför inte tokoferoler! Say what?! Sojalecitin, detta ämne som finns i typ allt. Jag vill ju veta vad jag stoppar i mig och när jag har läst tre långa ord så lägger jag oftast tillbaka grejen och struntar i det. Men trots det kommer jag alltid tillbaka till dessa bars. Jag tänker att de ändå måste vara ett bättre alternativ än vanliga ckokladbars? Eller?! Som en nödfallsgrej nån gång ibland, när suget kommer.

Hur som helst så satte jag mig ner och googlade några ämnen:

Isomalto-oligosackarid (IMO)
IMO är helt en blandning av kortkedjade kolhydrater som inte påverkas av matsmältningssystemet och kan till viss del räknas som en kostfiber. Det finns naturligt i fermenterad mat som t ex rismiso, sojasås and saké. Det tillverkas också för kommersiellt bruk från stärkelse, främst från vete, korn, havre, baljväxter, potatis m fl. IMO är ungefär hälften så sött som vanligt socker och används som ett lågkalorisötningsmedel. Biverkningarna av IMO är magproblem vid överdriven konsumtion (över 40 g/dag).

Fruktos-glukossirap
Detta är att likställa med strösocker (sackaros), eller bara socker som det kallas i innehållsförteckningar. Det är alltså kolhydrater som inte tillför någon näring utan bara energi. Många tillverkare försöker ofta "gömma" sockerinnehållet genom att använda andra former än vanligt strösocker. Ibland använder de flera sorter för att slippa skriva socker som största ingrediens, men detta är kanske ett ämne som förtjänar ett eget inlägg, hur du ska tolka en innehållsförteckning. Några ämnen som är att likställa med socker är:

  • Fruktos, fruktossirap
  • Fruktsocker
  • Glukos, glukossirap
  • Glukos-fruktossirap / fruktos-glukossirap
  • Invertsocker
  • Druvsocker
  • Maltos
För att få bättre koll på hur mycket socker det faktiskt är i ett livsmedel så kolla näringsvärdet. Det som står under kolhydrater, varav sockerarter är socker. Alla sockerarter behöver dock inte vara tillsatt socker utan kan finnas naturligt i råvarorna, men i proteinbars är det mestadels tillsatt. 


Emulgeringsmedel
Detta är ämnen som ska ge ett livsmedel rätt konsistens, tjocklek och jämnare blandning. Vanligaste ämnet är lecitin och då kanske främst sojalecitin. Sojalecitin framställs som du hör på namnet av soja. Forskning som har gjorts nyligen (läs mer här) har visat att emulgeringsmedel kan på verka tarmbiotan (bakterierna i magen) och leda till inflammation i tarmarna. Mer forskning krävs, men fyndet är ändå intressant.

Glycerol
Glycerol är en söt, trögflytande, färg- och luktlös vätska. Användningen i Sverige är framför allt som lösningsmedel i plast-, färg- och tryckfärgindustri samt som mjukmedel i papper, läder och kosmetika. Mmm, gott. I proteinbars används den som fuktbevarare.

Maltitol
Maltitol är en sockeralkohol som används som sötningsmedel i bland annat konfektyrer, läkemedelsberedningar och halstabletter. Maltitol har ca 90% av sockrets (sackaros) sötma. I proteinbars verkar den också användas som fuktbevarare. Maltitol har laxerande effekt vid överdriven konsumtion.

Tokoferoler
Alfa-tokoferol är ett fettlösligt vitamin inom gruppen tokoferoler och en variant av E-vitamin. E-vitamin är en antixodant och används som antioxidationsmedel i livsmedel.

Men... Trots alla dessa ingredienser och tillsatser så köper jag som sagt ändå proteinbars ibland. Jag undviker de med mycket socker och väljer efter smak. Jag slipper gärna den laxerande effekten så jag försöker undvika de som har flera ingredienser som leder till det. Somliga skriver ut polyoler under kolhydrater. Polyoler är en sockeralkohol som sätter fart på magen. Är innehållet högre än 10 % ska det finnas en varning för laxerande effekt.

Om du orkar och har tid kan du ju göra dina egna. Då blir det minimalt med tillsatser och du vet vad som är i. De blir ju dock inte lika trevliga som köpta och kräver att du kyler eller fryser dem. Så det är inte lika smidigt. Jag har gjort dessa några gånger och de duger.

Det finns även bars som är gjorda utan tillsatser och tillsatt socker, t ex RawBitePaleo Crunch Raw och Cliff Bar. Dessa innehåller dock inte lika mycket protein som andra proteinbars. Paleo Crunch Raw ligger bäst till med ca 20 % beroende på smak.









Orkar du inte göra själv och tycker att proteininnehållet är det viktigaste, trots alla mysiga ingredienser, så finns det som sagt många spexiga sorter och smaker att välja mellan. Gå in på Gymgrossisten och kolla runt själv. Här nedan får du några exempel.

Mjuk och trevlig konsistens med god smak. Jag har testat coconut choco och den får ett litet plus i kanten för att den innehåller riktig kokos. Lågt sockerinnehåll.


En väldigt populär proteinbar med många smaker. Jag har testat ett par och de var helt ok. Lågt sockerinnehåll.

Goodlife är en proteinbar som är ganska billig jämfört med andra och är en av Gymgrossistens bästsäljare. Finns i massor av smaker. De innehåller däremot ganska mycket socker!



Protein block är precis vad det låter som, en stadig bit med mycket protein, hela 52%. 52 g protein och endast 1,5 g socker per bar (100 g). Innehåller dock en del polyoler (sockeralkohol) som kan ha laxerande effekt! Så kanske inget du ska äta enorma mängder av efter discopasset innan utgång!


Hoppas du som läsare har fått lite ny information,




Fortsätt läsa

tisdag 14 mars 2017

BRAK och Madcow! Styrketräning deluxe!

Tyst som i graven... Här har det tyvärr inte hänt så mycket på ett tag. Jag har dock tränat på som vanligt och hållit igång. Däremot har jag inte skrivit så mycket om det. Jag har varit lat och uppdaterat på Instagram istället. Det går ju fort och smidigt. Här känns det som att jag bör ha nåt vettigt att säga. Därmed inte sagt att det jag brukar lägga upp när jag väl skriver är särskilt vettigt alla gånger. Som nu till exempel. Jag har lyckats skriva flera rader utan att egentligen ha kommit med något vettigt. Jag har oftast bränt allt mitt skrivkrut på annat. Jobb och hemliga projekt. Efter en hel dag framför datorn, med avbrott för träning, är jag oftast inte så sugen på att skriva här på bloggen. Jag försöker begränsa antalet måsten och så fort det känns som en belastning brukar jag trappa ner och prioritera. Det ska vara roligt att skriva, tycker jag, så när lusten inte finns brukar jag inte tvinga ur mig något bara för sakens skull. Men ändå så är det lite konstigt, för när jag väl sätter mig ner och skriver så brukar det komma fram något. Helt oplanerat. Som nu. Hade tänkt skriva om dagens träning men det blev visst lite annat också. Så kan det gå!

Medvinden på Storsjön

De senaste månaderna har jag ägnat mig åt styrketräning i form av basövningar blandat med styrketräning med kroppen som belastning (BRAK som det kallas inom försvarsmakten). BRAK passar alldeles utmärkt att köra hemma dessutom och ger bra resultat! Jag kör alltså väl valda delar av Madcow spetsat med Navy Seal-programet. Jag har även sprungit lite för att komma igång inför våren och sommaren. Det har gått bra och jag tycker jag ligger bra till i marklyften till exempel. Förra veckan blev det ett personbästa i 5RM (5 rep max) när jag klarade 5x140 kg. Så jag är nöjd. Jag har även kört igenom första delen av Navy Seals-programmet som är 9 veckor. En massa armhävningar, situps och chins.

Idag påbörjade jag andra perioden och det känns redan. Parallellt kör jag som sagt delar av Madcow; knäböj, press, stångrodd och marklyft. Jag har valt bort bänkpress eftersom jag gör så pass mycket armhävningar. Jag är inte direkt ute efter maxstyrka där just nu utan mer uthållighet inför Vansbrosimningen. Det händer dock att jag kör lite bänk någon gång ibland, för att känna på det lite. Jag kör inte heller alla tre pass utan lånar egentligen bara progressionen från programmet. Mellan styrkepassen klämmer jag in löpningen från Navy Seal-programmet eftersom jag tycker det har en helt ok stegring såhär i början.

Idag körde jag både BRAK och de tunga övningarna under samma pass. Egentligen är planen att köra de på olika dagar, men när jag missar ett pass brukar jag försöka köra två åt gången. Dagens pass såg ut som följer.

BRAK:
6x30 Armhävningar
6x35 Situps
3x10 Chins
3x20 Dips

Militärpress:
5x32,5 kg
5x37,5 kg
5x47,5 kg
5x55 kg

Marklyft:
5x82,5 kg
5x97,5 kg
5x112,5 kg
5x127,5 kg




Jag körde BRAK istället för vila mellan de tunga basövningarna. Det blev väldigt lite riktig vila så det blev ett svettigt pass. Passet tog ca en timme. Tiden kommer öka efterhand som det blir fler set/reps i BRAK och tyngre vikter i Madcow. Då kommer jag undvika att köra dubbelpass, även om det är väldigt skönt när ett sånt pass är gjort.

Det var alles. Vi får se när nästa inlägg dyker upp. Om ni har några önskemål så lämna en kommentar. Jag jobbar bäst under press och när jag har ett mål!
Fortsätt läsa

onsdag 11 januari 2017

Lista! Tio träningsfavoriter

Här har det varit ganska dött ett tag, på bloggen alltså. Inte där jag sitter nu, på kontoret alltså... eller egentligen här också eftersom det har varit jul och jag har varit på andra platser. Borta till exempel. Men jag fick en passning av Hasse att lista mina tio träningsfavoriter och det kändes som en kul grej. Snabbt och lätt, färdigbrett liksom. Så håll till godo.



Favoriten i hörlurarna
Svårt att säga bara en låt, det är lite olika beroende på om jag springer eller styrketränar. Dessutom blir det ju sällan bara en låt utan en spellista som rullar när jag tränar. Men måste jag välja en låt så får det nog bli Walk med Pantera. Den håller för både löpning och styrketräning.

Favoritövning i gymmet
Basövningar generellt, men marklyft är nog favoriten. Det är en skön känsla att kunna dra mycket vikt och bli helt slut i hela kroppen. Dessutom är det en bra övning för löpare. Började ganska sent med marklyft, men nu älskar jag det.

Favoritdryck under träning
Vatten, om jag dricker något. Oftast gör jag inte det. Försöker undvika sportdryck även under långa pass eftersom min mage är lättirriterad. Men de gånger jag kör med sportdryck blir det Tailwind eller möjligtvis Isostar, som båda har snälla ingredienser.

Favoritpass på gymmet
Har troligtvis gått på totalt fem ledarledda pass på gymmet, om det är det som menas med pass. Och inget av dem kvalar in som favoritpass. Föredrar att skrota runt själv bland de fria vikterna och köra det pass jag planerat att genomföra. Ett välplanerat och genomfört pass är favoriten.

Favoritfärg på träningskläderna
Mycket svart, men det beror nog mest på utbudet. Men jag gillar blått och signalgult. Det har blivit en del plagg i dessa färger den senaste tiden. Men egentligen så är det passform, funktion och känsla som är det viktiga och inte färgen.

Favorit pre workout
Mat. Vatten. Kaffe eller te om jag känner mig lite trött. Men jag äter som vanligt och tränar när det passar. Ska jag springa på förmiddagen blir det gröt och en liten kopp kaffe eller te 2-3 timmar innan. Ska jag styrketräna är det inte lika noga, då äter jag som vanligt och tar kanske nåt litet en stund innan för att inte vara hungrig. Jag har under perioder druckit lite BCAA innan och under, men det har nog inte så stor effekt egentligen. Men ritualen kan ju få igång psyket och göra en lite taggad så på så sätt kanske det hjälpte. Sen är det ju trevligt med lite smak ibland. Men som sagt, inget regelbundet.

Favorit post workout
Vad som helst egentligen. Vanligtvis lunch eller middag eftersom jag brukar träna på lunchen och efter jobbet. Jag brukar dock ta mig en proteinshake när jag lunchtränat för att det är smidigt och matlådan är ju inte alltid optimalt sammansatt.

Favorit stretchövning
Det här har jag hört talas om. Jag har varit sjukt dålig på att stretcha, men har blivit bättre. Självklart är det problem som gjort att jag till slut varit tvungen att stretcha. Favoritstretch är just nu den som tar mest på rumpan. Oklart vad den heter. Duvan är en yogaövningar som jag inte är i närheten av, men som förmodligen är dit jag strävar.

Favoritträningsredskap
Kroppen är väl ett sånt där bra svar?! Den har jag med mig överallt och räcker bra. Men om jag ska välja riktiga redskap så blir det nog skivstången alternativt kettlebell eftersom de går att träna hela kroppen med.

Favoritgym
Baserat på var jag tränar mest är det nog gymmet på jobbet. Där finns det mest nödvändiga, så jag klarar mig. Innan dess var det Fristilen i Krokom där jag tränade mycket tidigare.



Det var det hela. Jag passar inte vidare till nån speciell. Om du bloggar och läser detta och känner dig manad tycker jag att du ska gör din egen lista!

Fortsätt läsa

torsdag 10 november 2016

Vinterlöpning

Vintern kom i år också. Mer och kanske plötsligare än väntat för en del. För min del är den välkommen. Det betyder att jag får cykelpendla i mysigt snöväder, få till rejäla snö- och isskägg samt känna att jag är ganska kärv ändå. Tyvärr har jag inte så långt till jobbet längre så cyklingarna blir inte värst utmanande. Men å andra sidan kan jag ju joggpendla istället. Snön och kylan gör ju att det blir lite jobbigare än när det är barmark. Intervallpass kanske inte så smidiga att riva av, men distans och långpass under vintern tycker jag är riktigt trevligt. Det kanske är bekvämt att stänga in sig på ett gym och springa på band när det är vinter, men vi behöver den friska luften och framförallt ljuset under årets mörkare månader. Det gäller att ta tillvara det lilla ljus vi får. Jag försöker köra långpass på helgerna och kanske kortare lunchturer under veckorna. Joggpendling blir det nån gång ibland, men på morgonen är det mörkt så då blir det inte så mycket ljus, men däremot frisk luft!


Perfekt väder för vinterlöpning

Utrustningen skiljer sig ganska mycket jämfört med att springa när det är varmt ute. Då är det shorts och linne som gäller och ett par lagom lätta skor. När det är -10, blåsigt, snöigt och mörkt gäller det att tänka till. Precis som vid annan aktivitet i kyla gäller det att du klär dig smart, enligt flerskiktsprincipen. Alltså flera lager med kläder som fyller olika funktion. Ett lager som värmer och transporterar svett närmast kroppen , därefter ett isolerande lager (t ex fleece, träningsoverall) och ytterst ett lager som stoppar vind och eventuellt vatten (vindjacka-/byxa). Även om det är kallt ute kan din kroppsvärme göra att snö smälter och gör dig blöt.

Jag brukar köra med kalsonger med windstopper, ullstrumpor, underställ, kanske en löpartröja (t-shirt eller långärmad tunn fleece), träningsoverall för skidåkning, är det riktigt kallt och blåsigt blir det en väst med windstopper. Ytterst har jag alltid en reflexväst eller en signalgul vindjacka. På huvudet har jag mössa med windstopper och på händerna handskar för skidåkning. Sen kompletterar jag med reflexband på benen och armarna. När det gäller kläder har Craft ett väldigt bra utbud för längdskidåkning som funkar bra för vinterlöpning.

Fördelen med att ha flera plagg i lager jämfört med ett plagg som har allt är att du kan ta av dig ett lager om du blir för varm. Det gäller att kunna reglera temperaturen så att du svettas så lite som möjligt. Det är ju så klart svårt när du springer, men då gäller det att du håller dig i rörelse så att du inte blir kall. För säkerhets skull kan den vara bra att ta med ett extraplagg ifall du måste stanna.

På fötterna bör du ha dubbade skor. Det är extremt skönt att ha ordentligt med fäste och kunna känna att det bara är att springa på utan att riskera att halka. Dessutom blir ju ditt löpsteg effektivare om du slipper springa och sprätta snö. Visserligen ger det väl kanske lite extra träning, men det ska ju vara behagligt också. Det finns många löparskor med dubbar nuförtiden. Jag kör med Icebug Pytho BUGrip. Icebug använder dubbar av karbidstål som är väldigt hållbara och slits långsamt. Dessutom är de dynamiska så de trycks in i sula om du springer på asfalt och slits därför också mindre.



Det gäller också att synas när det är mörkt, även när det är ljust så klart. Det kan snöa och vara svårt att synas även då. Genom att bära t ex signalgula kläder med mycket reflexer syns du bra och kan undvika att bli påkörd. När det är mörkt underlättar det också om du har en pannlampa så att du ser var du springer. Den hjälper även till att göra så att du syns.

Vätska och energi kan vara svårt att ta med när det är kallt. Vanliga vätskebälten med flaskor som du bär ytterst blir förmodligen för kalla och kanske till och med fryser. Att dricka kallt vatten är obehagligt och kyler dessutom ner kroppen inifrån. Jag brukar köra med någon form av vätskesystem som jag bär under det yttersta lagret så att kroppen kan hjälpa till att hålla vattnet varmt. Om du dessutom fyller på med ljummet vatten funkar det bättre. Vissa vätskesystem är vinteranpassade vilket förhindrar att vätskan blir för kall. Kör du med energi i form av gel eller bars är det bra att ha dem nära kroppen så att de inte fryser och blir svåra att äta.



Du måste alltså inte lägga löpningen på is bara för att det är vinter, det gäller bara att klä dig rätt och vara förberedd. Börja med kortare rundor där du har nära hem ifall du märker att du har för lite eller fel kläder på dig. När du har hittat det som funkar för dig är det bara att öka på. När våren kommer ligger du bra till!


Fortsätt läsa

fredag 4 november 2016

Undvik att säcka ihop!

Jag gillar att fixa och pyssla. Jag tycker också om att träna, men det kanske är ganska uppenbart. Detta i kombination med att jag ogillar att betala onödigt mycket pengar för träningsprylar leder ibland till att jag får ett ryck och tillverkar egna träningsredskap. För några år sedan slängde jag ihop en egen TRX/Jungle Gym. Igår var det dags igen. Jag har velat ha en sandsäck ett bra tag eftersom det är ett enkelt redskap. Förväxla dock inte enkelt med lätt. En sandsäck är enkel som i att den inte har en massa finesser. Det är bara att lyfta den. Men det är inte lätt träning direkt. En stor och tung otymplig massa. Det är träning bara att plocka fram den.

Färdig produkt

Hur som helst så fick jag ett ryck igår och gjorde en egen. Jag tog inte så många bilder. Jag har däremot ritat ett par skisser. Det är inte så avancerat egentligen. Det är ju bara att ösa ner lagom mycket sand i en väska och stänga. Eller? Det är några saker som kan vara bra att tänka på.

Till att börja med bör du ha någon form säck. Jag kollade runt lite på nätet, sökte på duffel bag. Jag hade tänkt mig en sån där cylindrisk tygväska med dragkedja, men hittade ingen som var billig nog. Däremot hittade jag en billig väska med en volym på 50 liter på Jula. Duffelbag 50 liter. Väskan kostade när jag köpte den 129 :-.



Jag beställde även en liknande, fast större, från Sportamore, Wyte Tarp Duffel. Jag köpte den för 179 :- vilket känns som ett helt ok pris. Självklart finns det olika varianter och storlekar på den här typen av väskor, men detta är de två billigaste jag hittade. Det jag tror är fördelen med den här typen av väskor är att de är vattentåliga och kraftiga. De har även en del handtag som kan vara bra att ha för olika typer av lyft. Axelremmarna går oftast att ta bort vilket är bra. Svagheten som jag ser det är blixtlåsen som kan gå sönder om den är för svag. Hur det är med den saken på dessa väskor vet jag inte eftersom jag inte hunnit använda den vita så mycket än och den blåa har jag inte fått än. Men oftast har dessa väskor kraftiga, vattentäta blixtlås som troligtvis håller ganska bra.


När själva väskan är fixad är det dags att fylla den med nåt tungt. Sand är bra eftersom det blir tungt med relativt liten volym. Vill du ha en lättare säck går det bra med t ex sågspån eller pellets för eldning. Jag tog sand eftersom jag ville ha tyngd samt att vi har en hög med gammal sandlådesand som ligger och skräpar i området. Helt gratis. Att tänka på innan du fyller säcken är att det är bra om du lägger sanden i en innersäck av något slag, för att undvika att sanden rinner ut.

Jag tog en sväng till Jula och inhandlade buntband, silvertejp och extra kraftiga sopsäckar avsedda för byggavfall. Hade jag köpt en spade och rep också hade väl butiken ringt polisen, men mina inköp väckte inga misstankar. Sopsäckar har ofta ett värde för punkteringsstyrka angivet. Ju högre desto tåligare. De jag köpte har 240 g, vanliga sopsäckar har 85 g.  Hur som helst. Väl hemma stannade jag till vid den halvfrusna sandhögen och öste ner en massa sand i säcken. Jag försökte hålla mig till den yttersta sanden som verkade någorlunda torr.

Väl hemma tryckte jag ut luften ur säcken, vred ihop det som var över av säcken och stängde den med ett buntband. Jag klippte inte av bandet eftersom jag tror att risken är att den vassa lilla stumpen kan punktera säcken.


Därefter vrängde jag det som var över av säcken tillbaka ner över säcken och fäste med silvertejp.


Som en extra försiktighetsåtgärd la jag säcken i ytterligare en sopsäck och stängde med ett buntband. Jag klippte av det som blev över på den andra säcken och fäste stumpen med silvertejp.

Nu var det bara att få ner sopsäckarna med sand i väskan. Så här långt hade jag inte direkt funderat på hur mycket som skulle få plats i säcken, jag hade gått på känsla när jag fyllde på säcken. Spontant såg det ut som att jag inte skulle få ner innersäcken i väskan. Men det gick förvånansvärt smidigt. Lite vridande och vändande så var den i. Sen stängde jag försiktigt blixtlåset. Som avslutande åtgärd tog jag bort axelremmarna. Än så länge är handtagen på ovansidan kvar, men jag funderar på om jag ska modifiera dem, men det får bli ett senare projekt!

Hur tung är den då? Jag är inte helt säker, eftersom vår våg inte är vad den en gång varit. Den har visat skumma värden ett bra tag, men igår verkade den vara i ungefär rätt härad. Enligt den väger säcken 45 kg. Det tror jag är relativt rimligt, men har egentligen ingen aning. Ca 50 liter sand/grus som inte är helt torr. Jag antar att sanden kommer packas med tiden och då kanske jag kan fylla på med mer. Blir det dags för det så blir det nog ett nytt inlägg!

Kostnad då?

Väska: 129 kr
2 sopsäckar: ca 10 kr
2 buntband: ca 1 kr
0,5 m silvertejp: ca 2 kr
50 liter sand/grus: gratis*

Totalt: ca 142 kr

*Har du inte tillgång till sand finns det sandlådesand på t ex Granngården. En säck innehåller 20 kg sand och räcker till ca 13 liter. Just nu får du 4 säckar för 199 kr. Det går säkert få tag på billigare sand på ett grustag. Fördelen med de här säckarna är att de redan är förpackade i säckar.








Fortsätt läsa

onsdag 26 oktober 2016

Stammis i skogsgymmet

Ibland kan jag få ett sug efter att ge mig ut och bli lite skitig och trött. Springa, hoppa, krypa och kräla. Lyfta grejer. Använda kroppen på ett sätt som jag inte gör i vardagen. Jag sitter mycket på jobbet. Ibland står jag men det är ju så statiskt. Jag blir trött i skallen men inte i kroppen. Visst styrketränar jag på gym några gånger i veckan, men det är ju inomhus, förutbestämda rörelser med vikter. Stänger som är gjorda för att lyftas. Det är liksom lite bekvämt på nåt sätt. När jag väl behöver lyfta nåt utanför gymmet är det oftast otympligt och saknar handtag. Så därför känner jag ibland för att bara dra ut i skogen och lyfta lite andra grejer. För att få lite variation och för att komma ut i friska luften. Forskning visar att vi mår bättre av att träna utomhus, i naturen, eftersom det är avslappnande och minskar stress. Vi uppnår inte samma effekt på ett gym. Dessutom är det extra viktigt under höst och vinter när dygnets ljusa timmar blir färre.

Igår hade jag inte direkt nån plan när jag stack ut. Jag tänkte att jag springer väl en sväng och leker lite med min favoritstock. Hur svårt kan det vara? Så jag joggade till elljusspåret som uppvärmning och sprang därefter ett ganska snabbt varv (2,5 km). Sen Tog jag itu med stocken. Jag har försökt få upp den på raka armar tidigare men inte lyckats. Jag vet inte vad den väger, men den är stor, otymplig, blöt och inte direkt symmetrisk. Den är svår att greppa och det är svårt att hitta tyngdpunkten. Den är med andra ord ett perfekt träningsredskap!

Stocken!

Jag gjorde några försök att lyfta upp den och pressa upp den över huvudet utan att lyckas. Jag fortsatte med att välta stocken ett par varv runt i en cirkel tills ben och axlar kändes lagom möra. Välta stock är en ganska enkel övning, men där hela kroppen används. Det är lätt att få upp flåset. Du behöver bara lyfta stocken i ena änden och trycka upp den så att den står på högkant och sen välta den. Enkelt! Efter ett par varv med stockvältning stack ut på ett något lugnare varv runt slingan.

När jag hade sprungit varvet kom jag tillbaka till stocken, som låg där på marken och hånade mig. Jag bestämde mig för att göra ett försök till. Så jag greppade om stocken och lyfte upp den och lät den vila på mina lår. Jag greppade under den med båda armarna och ställde mig upp. Jag ändra greppen så att jag till slut stod med stocken vilandes på bröstkorgen med båda händerna under den, redo att pressa upp den. Jag böjde på benen och stötte upp den, på raka armar. Det gick! Allt stämde den här gången. Tyvärr så filmade jag inte den gången, men ni får helt enkelt lita på mig! Däremot filmade jag mina första försök och några försök efter, och det sista lyftet var så gott som godkänt, enligt mig i alla fall!
De första försöken


Det sista (lyckade) lyftet


Så, vad vill jag ha sagt med det här då? Det behöver inte vara så bökigt med styrketräning. Ge dig ut i naturen, hitta nåt tungt och lyft det. Orkar du inte så ge inte upp. Fortsätt försöka tills du lyckas. Och förresten... ta det försiktigt så du inte skadar dig!
Fortsätt läsa

tisdag 25 oktober 2016

Konditionsträning + styrketräning

Eftersom jag gillar att vara stark och uthållig så försöker jag kombinera styrketräning och konditionsträning så gott det går. Det är inte alltid så lätt. För min del blir det lätt att det ena tar över, eller att det känns som att det inte riktigt blir nånting av varken det ena eller det andra. Tunga styrkepass som krävs för att verkligen få resultat gör lätt att löppassen blir lidande. Hårda löppass leder i sin tur till att styrkepassen blir sega att genomföra. Självklart hänger det till stor del på planering, vilja och återhämtning. Jag styrketränar inte bara för att stödja löpningen utan jag vill kunna lyfta tungt på riktigt i marklyft, benböj, militärpress osv. Jag vill också kunna springa långt och länge, vilket så klart inte underlättas av att ha mer massa att släpa runt på.

Ganska läge blev det att jag tränade en sak i taget i perioder och vilade från det andra. Styrketräning på vinterhalvåret och löpning under resten. Men att dela upp det så leder till att jag tappar styrkan under sommaren och får börja om till hösten, samtidigt som jag får börja om med löpningen framåt våren. Förra vintern fortsatte jag med löpningen under vintern samtidigt som jag styrketränade och det gick bra. Jag ökade i styrka samtidigt som jag successivt ökade mängden löpning. Det gick bra tills jag blev av med tillgången till ett gym och inte styrketränade på ett par veckor, sen rann styrketräningen ut i sanden. Men det gick och det var kul att se. Då körde jag tre pass löpning och tre pass styrketräning varje vecka. För det mesta körde jag inte styrketräning samma dag som löpningen utan försökte dela upp det. Oftast körde jag styrketräning mån, ons och fredag och sprang på tis, tors och lördag. Lördagar ägnade jag åt långpass. Vissa dagar körde jag styrketräning och löpning samma dag. Då blev det styrketräning på lunchen och löpning på kvällen. Eftersom det blev några timmars vila mellan passen gick det oftast bra. Det finns en del som säger att konditionsträning hämmar utvecklingen när du styrketränar, men så länge du äter tillräckligt mycket och särar på passen så mycket som möjligt så går det bra. Det finns en del studier som har visat det. Men för att vara säker på att få de resultat du är ute efter så är rådet att göra det viktigaste passet först så du orkar med det och skilja passen åt så mycket som möjligt. Olika dagar är således bäst. Anledningen till att jag körde samma dag ibland var för att jag hade krafter kvar och att jag ville få en hela vilodag nån gång ibland. Men det fina är ju att styrketräningen är positiv för löpningen och löpningen är positiv för styrketräningen. Styrkan gör att min kropp tål mer belastning och uthålligheten gör att jag orkar träna hårdare på gymmet. Win-win liksom. Dessutom är det ju skönt att kunna gå flytta på kroppen utan att tappa andan.

Jag kan inte säga så mycket om hur det gick med muskelbygget när jag tränade såhär eftersom jag inte gjorde några mätningar, men jag blev starkare och gick inte ner i vikt, så det är jag nöjd med.

Nu är det återigen den där tiden på året då jag mestadels styrketränar. Jag har kommit igång helt ok med det, trots en del strul med ryggen och lite annat. Förhoppningsvis ger det med sig snart. Löpningen ligger på en slags "bibehålla-nivå" där jag springer lite lagom för att inte tappa allt. Jag kommer försöka mig på att öka lite efterhand. Igår körde jag en variant som jag inte kör så ofta. Jag sprang till gymmet vid jobbet och körde lite marklyft och militärpress innan jobbet. Både löpning och styrketräning. Inga större problem faktiskt. Kanske får bli fler gånger. Var så där skönt seg resten av dagen och det kändes som att jag hade hål i magen, kunde äta hur mycket som helst!




Fortsätt läsa

måndag 26 september 2016

Test: Protein GO!

För ett tag sedan anmälde jag intresse att testa Kronäggs nya återhämtningsdryck Protein GO åt Jogg.se. Marknaden för den här typen av proteinrika drycker har ju växt en del den senaste tiden. Kronägg har gett sig in i fighten med en dryck som är baserad på äggvita från svenska ägg.



När jag fick reda på att jag skulle få testa drycken tänkte jag igenom hur jag skulle utvärdera den. Det är ju ganska svårt att bedöma hur bra en återhämtningsdryck fungerar. Det är svårt att mäta eller känna om återhämtningen blir bättre än vad den hade blivit utan. Vissa dagar tar ju träningen mer än andra och även om du äter bra så är du ju inte alltid pigg dagen efter. Men om du är i behov av enkla och snabba mellanmål för att få i dig energi kan ju den här typen av drycker vara bra.

Jag tittade på näringsinnehåll, pris, smidighet samt smak och konsistens.

Näringsinnehållet är väl egentligen det viktiga ur återhämtningssynpunkt. En återhämtningsdryck bör ju innehålla tillräckligt med protein och kolhydrater för att kroppen ska kunna påbörja återhämtningen. En flaska (165 g) Protein GO innehåller 26 g protein (16 g/100 g) vilket är ganska mycket jämfört med andra liknande drycker där du ofta måste dricka en större volym för att komma upp i liknande mängder. Alla smaker innehåller ca 1,7 g fett per flaska. När det gäller kolhydrater innehåller de olika smakerna olika mycket. Ingen av dem innehåller särskilt mycket kolhydrater för att vara en återhämtningsdryck. Personligen hade jag föredragit lite mer kolhydrater för att snabbt fylla på energidepåerna. Men är det bara protein du är ute efter är det bra. Proteinet kommer som sagt huvudsakligen från äggvita men också från mjölk (vassle). Protein från ägg och mjölk är bra och fullvärdigt protein som kroppen kan tillgodogöra sig på ett bra sätt.




Priset då? En flaska Protein GO kostar ca 18 kronor (kan säkert variera) vilket nog är lite dyrare än liknande mjölkbaserade drycker. Men å andra sidan innehåller Protein GO mer protein per flaska, så priset per g protein är helt ok jämfört med andra drycker. Om du däremot jämför med t ex Whey 80 proteinpulver som kostar runt 160 kr/kg (0,16 kr/g) så är det dyrt.

Hur smidig och praktisk drycken är kan ju påverka en hel del. Namnet GO antyder ju att du ska kunna använda den "on the go". Alltså ta med den när du lämnar hemmet och dricka när det passar. I butik står drycken i kyl, så jag förmodar att den bör hållas kyld. Både för hållbarhet och för smakens skull. Du bör förmodligen inte ha den liggande i träningsveckan nån längre stund. Du måste också ta hänsyn till bäst före-datumet. Men köper du inte för många åt gången är det nog inget problem. Den är liten och smidig och lätt att få med så på så sätt är den bra. Något som jag dock måste ta upp som något negativt är att tillgängligheten verkar vara lite varierande. I Östersund där jag bor hittade jag den i en butik och då bara med vaniljsmak. Det är möjligt att det blir bättre, men just nu är det dåligt. För att jag ska ens fundera på att köpa den regelbundet vill jag ha den i den butik jag normalt sett handlar i, t ex Maxi. Men efter att ha pratat med mejeriavdelningen på b la ICA Kvantum så verkar det som att den inte sålt tillräckligt bra för att de ska ta in den. Det spelar ju inte så stor roll hur smidig den är om den inte går att köpa!

Då är vi framme vid smak och konsistens. Det råder lite delade meningar om hur viktigt detta är för en protein/återhämtningsdryck. En del menar att smaken inte är så viktig, det är proteinet som är det viktiga. Men personligen så tycker jag det är trevligt om det går att få ner drycken, annars gör ju proteinet ingen större nytta. Som jag skrev tidigare fick jag bara tag på vanilj. Första intrycket var ingen höjdare. Smaken var väl helt ok, men den hade en konstig eftersmak, lite bitter och frän. Det är fullt möjligt att de andra smakerna, jordgubb och choklad, smakar bättre, men de har jag tyvärr inte fått tag på. Konsistensen var det inget fel på. Annars är väl tanken på att dricka äggvita inte så upplyftande, men det var inte alls slemmigt.

Sammanfattningsvis.
Det är en liten och smidig flaska som innehåller en rejäl portion protein. Lite minus för att det är en kylvara med relativt kort hållbarhet. Tillgängligheten är inte direkt Kronäggs fel utan snarare att säljarna inte väljer att ta in den. Kanske är den svår att placera så att kunderna hittar den? Priset är ganska högt jämfört med liknande produkter, men du får mycket protein per flaska så det kan det kanske vara värt. Smaken (vanilj) är godkänd, men inte mer. Jag ger Protein GO betyget 3 av 5.  Jag kommer troligtvis inte börja konsumera Protein GO regelbundet, men som mellanmål på resande fot kanske. I alla fall om jag får tag på de andra smakerna. Personligen kommer jag fortsätta med mjölk/yoghurt och havregryn som mellis när jag är på hemmaplan, och proteinpulver när det krisar.
Fortsätt läsa

måndag 19 september 2016

Att gå (springa!) sin egen väg!

Det finns lägen då det är bra, till och med att föredra, att gå (springa) sin egen väg. Sen finns det tillfällen då det är mindre bra. Som när du deltar i ett lopp. Då är det att föredra att följa den väg som utgör loppets bana. Ibland är det dock inte alltid så lätt. Trots att alla andra hittar rätt så händer det ju ibland att en stackare springer fel. I helgen var det jag som sprang fel. Jag märkte det inte ens när det hände. Men jag misstänkte det när jag stötte på en vägvisare som såg något förvirrad ut. Han stod vänd med sidan mot mig och liksom tog ett halvt steg framåt för att släppa förbi mig bakom honom. Jag kom från fel håll. När klockan en stund senare visade att jag hade sprungit 10 km, utan att vara i mål, blev jag ännu säkrare på att nåt var lurt. Hur som helst kom jag i mål, trött, blöt och lerig. Ca 500 m extra hade jag sprungit. Fick lite extra för anmälningsavgiften.


Foto: Peter Boije (Möringan AB)

Foto: Peter Boije (Möringan AB)


Efter målgång skyndade jag mig till omklädningsrummet för att duscha. Normalt sett brukar jag sticka så fort som möjligt efter målgång, men den här gången tänkte jag stanna kvar och vara med vid prisutdelningen och utlottningen. Det var inte särskilt många deltagare och ganska många priser. Inte en enda brödrost, men ändå. Det kändes befriande att få ta av de leriga och blöta kläderna, särskilt skorna som var rejält skitiga. Efter duschen insåg jag dock att jag inte hade tagit med andra skor. Eller en ren t-shirt. Det var bara att ta på min tunna vindjacka, utan någonting under och trycka ner fötterna i de blöta och kalla skorna. Riktigt mysigt. Men jag bet ihop eftersom det inte var så lång tid kvar till utlottningen!

Tyvärr vann jag inget under den efterföljande utlottningen, men det var kanske lika bra. Jag hade ju sprungit fel, inte följt banan, så egentligen borde jag kanske vara diskad?! Jag stod där och tittade på när det ena priset efter det andra försvann. Pulsklocka, årskort på gym, presentkort på massage, strumpor, tröjor, SKOR, en bal skithuspapper. Ni, vet. Det där vanliga. En vinst är ju alltid en vinst, men att gå fram och ta emot en bal skithuspapper efter att någon fått en pulsklocka måste nog ändå kännas lie som en förlust. Att som jag stå där utan tröja, i blöta skor, och se tröjor och skor lottas ut kändes lite extra jobbigt. Det var ju precis vad jag behövde, där och då.

Väl hemma satte jag mig ner för att reda ut var jag hade sprungit fel. Jag hade ju arrangörens karta över banan och min egen runda från min Forerunner. Jag kunde konstatera att när banan gjorde en tvär vänstersväng fortsatte jag rakt fram. Förmodligen var jag trött och tittade ner i marken och missade att snitslarna vek av. Kanske fanns det en skylt, men det vet jag inte. Dessutom var jag själv när det hände. Ingen framför mig som jag kunde följa efter och ingen bakom som kunde ropa tillbaka mig. Det som också ställde till det var att jag förmodligen kom in på 5 km-banan som också var snitslad. Eftersom snitslarna aldrig försvann fortsatte jag springa. Jag kom in på 10 km-banans första del, där vi redan hade sprungit och följde snitslarna tills jag hamnade rätt igen.

Rätt väg

Min väg

Jag sprang min egen väg, lite längre och lite mer ensam, men jag tog mig i mål. Det blev ett bra träningspass och det var en upplevelse. Nästa år ska jag försöka lyfta blicken och vara mer på min vakt. Då ska jag springa den utstakade vägen. Med lite tur kanske jag vinner den där balen med skithuspapper.
Fortsätt läsa