Vad tänker ni på?

Vad tänker ni på när ni är ute och springer, cyklar eller tränar? Just idag funderade jag på den frågan när jag cyklade hem. När jag är ute och rör på mig far mina tankar åt alla håll. Jag tänker på allt och ingenting.

När jag tar första steget på en löprunda i slutet av en arbetsdag är tankarna ofta kvar på jobbet. Ett problem eller en obesvarad fråga hänger kvar. Jag försöker lösa problemet, eller börjar formulera ett mail i huvudet. Kroppen är ute och springer men huvudet är på en annan plats. Men så kliar det till, som små små stick, när de första svettdropparna bryter fram i pannan och rinner ner för ansiktet. De når munnen och det smakar lite salt. Jag hör mina egna andetag och hur skorna träffar marken. Blicken dras till den smältande vårsnön, solens strålar genom grantopparna och vårblommorna i diket. Lukten av fuktig asfalt och nyvaken skog når näsborrarna. Nya intryck, tankarna vandrar.

Jag kanske skulle ta och skriva en bok? Idéer flyger runt i huvudet. Äventyr och mysterier spelas upp i huvudet. Idéer som inte skrivs ner, men kanske sparas undan för att plockas fram nån gång. När tid finns. Kroppen är ute och springer men huvudet är ute och reser. Plötsligt har jag sprungit mer än halvvägs utan att tänka på det. Nu börjar det ta emot. Motvinden slår emot ansiktet och solen har gått i moln. Jag tvingas tillbaka till verkligheten. En bit till sen är det dags att springa hemåt igen.

Jag svänger vänster och det börjar gå uppför. Nu tänker jag bara på var jag sätter fötterna. Vägen är ojämn och jag vill inte trampa snett. Full fokus på löpningen. Jag svänger vänster igen och är nu på väg hemåt. Den sista tredjedelen är en enda lång uppförsbacke, men jag har vinden i ryggen. Tanken på att jag är på väg hem gör att jag omedvetet ökar tempot en aning. Det känns lättare, trots uppförsbacken. Jag känner lukten av mat. Magen knorrar till, jag är visst hungrig. Jag tänker på mat. Jag tänker på de nybakade kakorna som ligger där hemma och väntar. Ännu en omedveten tempoökning. Kakor och god mat far runt i huvudet. Kroppen fortsätter att springa.

Sista biten är tung. Nu finns bara en tanke i mitt huvud. Att komma fram. Jag är medveten om vartenda steg, kroppen och huvudet är på samma plats.

När jag är färdig är kroppen och huvudet synkade. Tankarna har lämnat jobbet. Jag är avslappnad och redo för nya intryck. Jag kan fokusera på nuet och jag kommer att sova gott. Ctrl+alt+del.