Recension: Sulor från FootBalance

Inledning

Då har testperioden kommit till sitt slut och det är dags för en sammanfattning. Jag har under ca tre veckor sprungit med ett par sulor från FootBalance i mina skor. För ett antal år sedan sprang jag alltid med skornas originalsulor och det klarade jag mig bra på, men i samband med en veckas hård löpning drog jag på mig problem med en hälsenan. Då fick jag rådet av sjukgymnasten att skaffa ett par sulor formade efter mina fötter. Jag verkar nämligen lida av viss överpronation. Detta var 2008 och sedan dess har jag sprungit med dessa sulor. De är exakt formade efter mina hålfötter och de främre trampdynorna. Dessa sulor har varit min referenspunkt under testet av sulorna från FootBalance.

När jag såg att jogg.se sökte löpare för test av sulor så tog jag chansen direkt, jag var sugen på att testa några nya sulor och se hur de kändes. Mina gamla börjar faktiskt bli ganska slitna och kostnaden för att skaffa nya är ganska hög. De är dessutom relativt otympliga och jag skulle gärna vilja ha ett par som är lite smidigare. I samband med anmälan angav jag vilket typ av fotvalv jag har, vilket är normalt fotvalv. Sulorna finns i två utförande, för lågt-normalt och normalt-högt fotvalv. För att kunna få rätt sulor är det bra att veta vilken typ av fotvalv du har. Sulorna är dessutom indelade efter skostorlek, 43.5 för min del. Jag fick ett par sulor för lågt-normalt fotvalv och storleksintervallet 42-43 (tror jag, har klippt bort övre siffran).

Formning av sulorna

Innan det går att använda sulorna måste de anpassas efter fötterna och skon. Det medföljde en instruktion som var lätt att förstå och följa, inga problem alls. Först och främst skulle sulan klippas till med skons originalsula som mall. Det var lite småknepigt att göra med precision, så ett tips kan vara att ta lite i taget så att sulan inte blir för liten. Därefter skulle sulan in i ugnen och mjukas upp, 80 grader i max 5 min. Ena sulan var utrustad med en indikator som visade när sulan fått nog.

Efter uppvärmningen skulle sulorna stoppas ner i skorna och formas efter fötterna under en promenad på ca 5 min. På det stora hela var det ganska enkelt att forma sulorna.

Testet

Under testperioden har jag tyvärr inte kunnat springa så mycket som jag velat på grund av en veckas förkylning, men jag tycker ändå att jag har sprungit tillräckligt för att komma med ett utlåtande. Jag har sprungit följande pass med sulorna:

5 km - Första turen med sulorna. Sprang en kort runda på asfalt för att känna på sulorna. Första intrycket var att de inte gav tillräckligt med stöd eller dämpning. Hålfoten är inte tillräckligt hög och främre delen av sulan kändes helt platt. Det kändes påfrestande för foten.

5,4 km - Efter en veckas sjukdom kunde jag springa igen. Den här gången sprang jag i terräng, mycket rötter, stenar och lera. Sulorna kändes bättre än förra gången och det kändes stabilt. Fötterna hölls på plats i skon och gled inte runt som de kan göra när jag springer med originalsulor i terräng. Inga problem alls.

8 km - En lite längre runda på asfalt i snöblandat regn. Det var lite slaskigt och slipprigt på marken, skorna blev blöta men sulorna kändes helt ok ändå. De är mestadels av plast, så de påverkas inte så mycket av väta. Det kändes bättre än första gången, inga känningar i fötterna. Det som dock fortfarande kändes mindre bra var att de kändes väldigt tunna och platta under främre trampdynan.

8 km - En tur på blandat underlag, asfalt och grusväg i lite mer kuperad terräng än tidigare. Under den här turen hade jag inga känningar i fötterna, men det kändes fortfarande platt framtill. Dessutom började jag känna av en viss påfrestning i övre delen av vänster vad, på utsidan. Det är där det börjar kännas de gånger jag drabbats av löparknä. Vet inte om det beror på nya sulor, nya skor eller något annat. Men känslan av utebliven dämpning är ganska tydlig på hårdare underlag.

5,8 km - Löpning i terräng, viss del på asfalt, men mestadels helt obanat. Det verkar som att de gör sig bäst i terräng för min del. Mindre stötigt och mjukare underlag gör att de inte känns så platta och hårda som annars. Kändes bra.

5 km - Sista turen under testperioden. Mestadels gräs och grus i vägrenen. Det var väldigt halt så jag undvek att springa på asfalten.

Slutsats

Även om jag inte sprang så mycket som jag tänkt tror jag att jag kan komma med ett utlåtande. Det som jag tycker är bäst med sulorna är att de är lätta och smidiga. De är relativt enkla att forma efter fötterna, ligger bra i skon och ger bättre stöd än skornas originalsulor. Det som är sämst, eller mindre bra kanske, är att de för min del inte gav tillräckligt med stöd och dämpning. Dessutom tror jag att jag borde haft sulorna för normalt-högt fotvalv. Jag har kanske lite mer behov av rätt stöd och dämpning än andra, så om du är en neutral löpare med normalt-lågt fotvalv passar de säkert bra. 

Jag har inte sprungit tillräckligt långt eller ofta för att kunna uttala mig om hur det hade blivit i längden, men om jag bara ska gå på känsla så tror jag att jag hade dragit på mig någon form av skada. Nu är det dock så att jag har en tendens att dra på mig löparknä även med formgjutna sulor, så det behöver inte betyda att sulorna är dåliga. De är troligtvis mycket billigare än att köpa ett par specialtillverkade sulor. De verkar dock vara sämre för just mig än mina gamla sulor. Jag tror inte att jag kommer fortsätta använda dem under mina längre turer på hårt underlag, men förmodligen under kortare och snabbare turer samt i terrängen. 

Men, som sagt. Några tips på vägen om du vill testa sulorna. Har du ett fotvalv som är något högre än normalt kör på sulorna för normalt-högt fotvalv. Har stort behov av dämpning så bör du känna till att de är väldigt platta och tillför inte mycket dämpning. Har du redan specialsulor som korrigerar över-/underpronation så är det troligtvis bäst att du håller dig till dem.