De flesta av oss gillar stabilitet och fasta rutiner. Vi kliver upp samma tid varje dag, tränar på fasta dagar, tacos på fredag och långpass på helgen. Det är smidigt. Det krävs inte så mycket tanke eller planering. Det bara rullar på. Så är jag i alla fall. Det är bra med fasta rutiner. Saker blir gjorda. Jag cyklar samma väg till jobbet de dagar jag cykelpendlar. Jag har inte så många alternativ om det ska gå så fort och smidigt som möjligt. Men det är väl kanske just det som är lite problemet. Det behöver väl inte alltid gå så fort som möjligt eller vara smidigt. Jag intalar mig själv att det är vardagsmotion och effektivt utnyttjande av tiden att cykelpendla. Men ändå försöker jag komma så lindrigt undan som möjligt. Visst, varje cykelpendling kan jag ju inte ligga på max och trampa på som en galning. Det kan ju inte bli intervaller varje dag. Men nån gång ibland kan jag ju trycka på lite extra, eller avvika från den vanliga vägen. Det var det jag gjorde igår.
 |
| En grusväg |
När jag hade cyklat några km kom jag till ett vägskäl, inte bara beslutsmässigt utan även bokstavligen, vägen delade på sig. För första gången sen jag började cykelpendla tog jag av in på grusvägen istället för att fortsätta den vanliga asfalterade vägen. Jag har sprungit där tidigare så jag visste var jag hamnade. Det blev ojämna grusvägar och ett par rotiga stigar.
 |
| En liten stig |
En utmaning för någon som mestadels cyklar på väg. Men eftersom jag nu har satt på mina dubbade vinterdäck på räcern gick det relativt bra. Det var jobbigt och ovant men mycket roligare än vanligt. Det tog kanske 5-10 minuter längre tid än vanligt och blev ca 1 km längre. Det här borde jag göra oftare. Så dagens tips är att vik av från den vanliga vägen, bryt ett mönster och våga testa något annat. Oavsett om det handlar om träning eller någon annan del av livet så har du mycket att vinna.
Trevlig helg!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar